.

Hur gör ni nu när det är vinter, kanske lite kallt, förhoppningsvis snö ute... Rider ni mer eller mindre, och framför allt, lägger ni upp era hästars motionspass annorlunda?

 

Jag tänker, på sommaren är ju den tiden då man VILL rida och spendera tid i stallet. Sol, gräs, förhoppningsvis varmt... umgås med en solvarm vän som stinker grönska.<3

Vintern kan ju vara lite motig, med kyla och kanske is, vissa måste brodda på för att ta sig någonstans, alla kläder man måste ha...

 

Jag har ju inte ägt min Hästa mer än snart 6 månader, så egentligen kan jag inte exakt säga hur jag gör. Däremot hur jag BORDE göra.
Sen jag kom hem från stockholm har jag varit grymt lat. På 3 veckor blivit uteritter och en helgträning + att hon ju stått FÖR MYCKET pga de förbaskade skorna... Så har det varit kallt(-33 grader!!!!) och det är ju ingen temperatur när man gärna slänger på en sadel och ger sig ut... Nu har jag visserligen nära till ridhuset, men jag har saknat inspiration och framför allt MOTIVATION. Har jag inte ett planerat ridpass med målsättningar så ger jag mig inte gärna in i ridhuset och jobbar. Känns som att passet då blir lätt oseriöst, alt att vi blir mer osams, och det ger inte ett dugg. Därför rider jag hellre i skogen, så får Apan sin dagliga motion iallafall. Jag rider alltid i alla gångarter, om det inte är nåt speciellt.

 

 

Nu är ju alla hästar olika individer, och behöver arbeta olika mycket. Apan är ju inte olycklig av att gå i hagen med sina kompisar och äta hö en vecka i sträck. Däremot blir JAG grymt olycklig när jag, efter att veckan gått, ska rida och hon är pigg som attan och bara tjafsar. Apan är en individ som behöver jobba både fysiskt och mentalt varje pass.
På vintern kan jag tycka att det är viktigt att rida. Hästarna kanske står mycket stilla i hagen, kanske äter hö etc. Jag får som för mig att de blir stelare, och av den anledningen behöver iallafall "joggas igenom" en gång per dag? Det är ju skillnad på att hästen är varm för att den har täcke på sig, och att den är varm och fräsch i leder och muskler.
Sen fryser ju vattnet på vintern om det är minusgrader, vilket gör att hästarna inte kan dricka sig otörstiga alltid när de vill. Många hästar klarar sig bra med att dricka inne när de står på stall, och sen dricka någon gång ute, alt äta snö. Men det finns också de som har känsligare mage, och kolikrisken är större när det är kallt. Både pga avsaknad av tex bra tempererat vatten i kombination med att de står mer stilla och äter mer hö för att hålla värmen.

 

På sommaren äter ju hästarna konstant också, iallafall när de går på bete. Men då är det inte torrare hö de äter, utan gräset innehåller ju vätska också, som i sin tur smörjer upp tarmsystemet. Självklart behöver de fortfarande vatten att dricka, speciellt om det är varmt ute. Men på sommaren tror jag inte att det är lika viktigt att hästen rids varje varje dag, iallafall inte i syfte att hålla igång kroppen på den. Har man däremot ehäst som har eller har anlag för fång ska man absolut hålla den i trim. Och då tror jag att det är viktigast i vilken form hästen är då den släpps på bete, samt att man tillvant den ordentligt. Och, inte att förglömma, vad man har för typ av bete.
Även på sommaren finns ju kolikrisken. Hästen dricker för lite en varm dag, eller äter mycket gräs som har sandrot/äter rötterna. Det är inte alltid sanden passerar genom tarmsystemet, utan på en del hästar blir den kvar i magsäcken och ligger där och ställer till det.

 

Planen, och det jag föredrar, är att min häst ska ridas regelbundet Aug-Maj(dvs höst-vinter-vår) och sen få sommarvila. Hur då motionen ser ut kan man ju inte veta, vissa veckor blir det ju mera skolridning än andra. Men det är ju inte hela världen, så länge hon går regelbundet. och som sagt, hon mår inte dåligt av att vila en kortare period. Det är bara min huvudvärk...

 

Vad tycker ni, rent allmänt om det här med utrustning? vad är viktigt och vad har man bara "för att" liksom?

 

Jag tror att jag är en basic-person, dvs inte krångla till det för mycket. - Iaf till vardags. Sen tänker jag lite antingen eller. Brunt eller svart - INTE båda. Sen är det viktigt att varje del har en funktion, och att man kan motivera varför man använder vissa saker.
Apache har ett vanligt remontträns både i skogen(när jag inte rider på hackamore) och på träning. jag tycker att Remontnosgrimman är bästa alternativet. Tidigare gick hon på Pullarnosgrimma jämt, och det förstår jag inte varför, JAG anser inte att den behövs.
Just nu går hon på vanligt 2-delat bett på bana, oftast hackamore i skogen. Tidigare har hon gått på rakt vanligt bett, men det för mig var som att köra cykel. Jag fick som ingen kontakt. Ungefär som med hackamoret, fast hon blev mera trutig och tung. Hackamore rider jag på i skogen för att hon blir stark, och då är trycket bakom öronen/över nosryggen bättre än att jag måste ta i för kung och fosterland för att få kontakt i munnen.
Allroundsadel vid hopp/skogsturer och dressyrsadel vid dressyrjobb.
Martingal och benskydd vid hoppning, benskydd även vid longering/tömkörning.

 

Vad tror ni om att matcha henne i royalblå? Iallafall i hoppningen, och endast pannband-schabrak. Också svart träns, sadel och benskydd + att min utrustning är svart. Skäckar kan man ju matcha med fler färger, men det är viktigt att det inte blir för mycket, för då blir det lätt lite "clownigt". mest troligt kommer hon aldrig heller att få gå med huva, för det blir för mkt och totalt överdrivet. isåfall en svart diskret och bara om hon MÅSTE ha en...
I dressyren tänker jag mera åt vitt-grått hållet. Något som syns mot hennes vita och svarta päls, men inte för skrikigt.

Vad har ni för tankar ang matchning med utrustning?
Är det samma sak att ha dyra, snygga märkesgrejjer och att vara hel och ren och ge ett prydligt putsat intryck?

 

Känner mig lite ur gängorna, på många sätt och vis...

 

Kaninerna är ute och skuttar i sina hagar idag, Kai är också ute, men tyvärr verkar det som om han fortfarande inte är helt 100. Han håller igång bra utan att nysa eller få andnöd, men andningen verkar fortfarande väääldigt ansträngd... :-(

 

Monnie har börjat fälla också, inte bra då vissa kaniner faller ur mkt när de fäller... Han brukar inte falla ur så mkt, men han börjar ju vara lite äldre nu, och åldern tar ju ut sin rätt... Hoppas bara att det blir en kort fällning, jag tror att jag ska sno lite groddolja eller wtf kajza nu ger sina djur...

 

Hade velat rida en sväng idag, men benet är inte riktigt redo för det ännu. Synd, för Balsas hade kunnat gå idag också, då han vilade hela 3 dagar förra veckan. Så har de hört av sig om Bertie, och han vill jag också rida. Jag hatar att vara justerad och VILJA men inte KUNNA! :-(

 

Veckan som kommer verkar bli lugn och händelselös. Har inget jobb eller nåt inbokat(men det kan snabbt ändras, bara benet börjar funka igen), bara mina "vanliga" stallkvällar. Och så en otroligt jobbig sak som händer på fredag, och som vi inte ska tänka så mkt på förrän det börjar vara dags.

 

Mina Klubbkompisar i BDKH åker till Ångermanland till helgen, hade jag också velat göra, men jag fick inte följa...:-( Hade iofs kunnat boka en egen resa, men det ids jag inte. Är juh inge roligt att åka själv. :-(

 

ett väldigt negativt inlägg, jag vet, men just nu känner jag mig fruktansvärt negativ och ledsen...

 

Här komemr svaren, tråkigt nog blev det inte så mkt frågor.

 

Frågat av Allina:

 

Frågat av Elin:

Jag har fått alldeles för lite frågor till frågestunden, så kom igen nu! Någonting måste ni väl fundera på??? ;-P

 

Basseman med bollen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, nu kommer ett åsiktsinlägg igen. Den här gången om ridskolehästar. Just det! - Ridskolans Hästar!

 

Ni som rider på ridskola och som bara älskar en enda häst, hur ofta hade ni inte velat vara den enda som rider, sköter och pysslar med den hästen?

Ni vill vara den enda som den hästen känner igen och kan associera med en ryttare? Som de gärna vill träna och tävla med, gärna på precis samma premisser som de med egen häst.

 

Det är ju så, att ridskolor och ridskolehästar är så GRYMT underskattade. Hur många av er där ute hade kunnat rida idag om ni inte lärt er det någonstans?
Nu vet jag att ALLA inte rider på ridskolehästar, någon kanske lär sig på nån kompis häst, eller rider på grannens shettis eller så, men de flesta av oss om rider och är duktiga på det, vi har lärt oss det på en ridskola.

 

 

Men vi återgår till det här med favorithästen!

jag vet ridskolor där folk snackar skit om sin favorithäst, för att ingen ska vilja rida den, den ska få vila etc. men hallå! De gör bara sig själva en björntjänst.

En ridskolehäst som i princip inga elever kan/vill rida blir knappast långvarig på den ridskolan. Och alla vi som rider på ridskola gör ju det för att vi "måste". Våra föräldrar kanske inte har inte råd att köpa en häst åt oss och ge den mat och husrum varje månad. De kanske inte vill. Jag kanske är för orutinerad eller oansvarig så att jag inte ska ha en egen häst? Orsakerna kan vara så många, men kontentan är: Vill vi rida, så blir det på ridskola!

det är nog inte många som har förmånen att välja mellan att ha egen häst eller rida på ridskola.

 

Iallafall så har jag ett råd till alla er därute som älskar en ridskolehäst, och som vill hästens bästa + ha kvar den i evighet: Se hästen för vad den är, och inte vad ni vill ha den till! Uppmuntra de andra eleverna att rida på den, hjälp gärna till och sprid den kunskap om vad hästen gillar/inte gillar till alla andra som ska hantera/rida hästen. Hästen blir gladare och trivs med livet på ridskola, vilket bidrar till att den håller sig hel.

Den är en lektionshäst, dvs den är inköpt för att gå lektioner, och det är det den ska göra i första hand. Kan den inte gå lektioner har ju inte ridskolan någon större nytta av den. Och om ridskolan sedan väljer att sälja hästen, då har man den ändå inte kvar.

 

 

Och ni som gillar samma häst: Bråka inte, hjälps åt! Hästar ser dåligt skillnad på människor via utseendet, den använder främst känsel, hörsel och lukt. Försök att göra på samma sätt alltid, och lär gärna de som kan mindre än du. Då blir hästen trygg och glad.

 

Vilken braig Rea det var här då. ;-P

 

Total fail! ;-P

 

från: http://www.horsemeup.se

 

 

 

Gillar du HÄSTAR? Eller gillar du bara en SPECIELL HÄST? Vad är DU för typ av HÄST-människa?

De flesta som håller på med hästar anser sig gilla Hästar! Då antar man att det går bra med vad som helst bara de har 4 ben, mule, hovar och svans... men stämmer det?

De flesta som rider på ridskola har ju tex en favorithäst, och det finns faktiskt(hör och häpna) vissa människor som VÄGRAR att rida, om de inte får rida just den hästen... Och det finns dem som bara ser nackdelar med alla andra hästar, vilket gör varje ridpass på en annan häst än favoriten till "dåliga ridpass". det finns till och med dem som slutar rida när älsklingshästen säljs/avlivas. och det är ju klart att det lämnar ett hål i hjärtat att behöva säga farväl för alltid till en kär och älskad vän, men om det hade varit din "människo-bästis" som tex flyttat eller så, hade du då slutat leva ditt liv?
Sådana människor som är totalt insnöade på en enda häst kallar jag inte för HÄST-människor... de är tex BRUNTE-människor, eller SMULAN-människor, eller vad nu favorithästen heter.

Så finns det PONNY-människor också... Som absolut, till varje pris fortsätter sitta och nöta på ponnysar, fast man kanske är för gammal och/eller för stor. Som totalt ratar de stora hästarna, utan att kanske ens ha provat rida en stor häst.
det syndromet är inte lika utsträckt hos de som bara rider stor häst. på något sätt har de accepterat att de stora hästarna är till för dem/att de är för stora för att rida ponny. Eller så är det kanske bara så att de flesta som rider stor häst är vuxna, och de är inte lika "kräsna" som barnen.
Överlag så är vuxna mer öppensinniga än vad barn och ungdomar är.

Sen är det ju "vi" som har egen häst, och visst är väl våran häst det bästa och finaste som finns? Men handen på hjärtat, har ni aldrig någonsin sett en annan ponny/häst som ni känt att "åh, den hade jag velat ha istället?"

Jag själv har varit PONNY-människa i en herrans massa år. Jag slutade tex tävla när jag fyllde 18 och inte fick tävla ponny längre, men jag tjurades med att fortsätta rida kvar i en ponnygrupp tills min instruktör i princip kastade ut mig.
Jag tillhörde också de ridskoleryttare som valde favorithäst efter vilken färg den hade. Alla bruna hästar ratades, och jag siktade in mig på skäckarna och "de gula"(Black, bork, isabell) ponnyerna. Fast det är längesen, och idag har jag en "bättre" inställning till hästar.

 

Jag har lärt att uppskatta varje häst jag träffar och jobbar med som den individ de är. De har så mycket olika sidor, både på bra och mindre bra. 

Jag är ju aktiv på ridskolan, både som instruktör, men också lite allt-i-allo runt hästarna, och jag älskar (nästan) ALLA våra ridskolehästar för vilka de är, och vad de är. När man umgås med dem nog mycket lär man sig så mycket om de olika individerna. Och för mig är det ett privilegium att få ha alla de här individerna i mitt liv, och i min vardag. Och även om jag känner alla dessa personligheter utan och innan så försöker jag att vara så objektiv jag kan, både när jag någon gång rider dem själv men också när jag jobbar med dem på lektion. Lyhördhet, för dagsform och kapacitet för hela ekipaget.

Sen är det ju klart att jag, som ryttare, föredrar att rida och utvecklas med en enda häst, men vad säger att jag aldrig kan sitta upp och rida den hästens motpol någon gång emellanåt? Det ger mig bara ett bredare perspektiv.

 

På MIN ridskola har vi så många olika typer av individer, och jag hoppas och tror att fler än jag uppskattar de olika personligheterna just för att de är så OLIKA!

Tex har vi "B", som är foglig, lydig och vänligt inställd till människor, tills han blir leds, då går han sin egen väg. Vi har "L", som kan bära både små och stora ryttare oavsett de sitter ligger eller står på hennes rygg, och som är lugnet själv, men som KAN tända till och protestera vilt. Vi har "P" som har så mycket humor, och som är så rolig att både rida och jobba med. Om du förstår honom dvs. Vi har "A" som du ska rida om du vill ha en utmaning, och vi har "P" som är för dig som mest vill rida runt runt i sakta mak.

De flesta typer och personligheter är representerade, och ingen är absolut bättre än någon annan, de är bara olika bra på olika saker. Hur upplevelsen blir i stallet och på ridlektionen, det är upp till oss, vad vi har med oss för tankar och åsikter i bagaget. Ridpasset blir inte bättre än jag som ryttare gör det tillsammans med min häst. Och vad som påverkar mest är min inställning och mina förväntningar.

 

Hästar har en så pass kort livstid att även om den blir riktigt gammal så har du den ändå bara en bråkdel av hela ditt liv. Gör det bästa av den tiden tillsammans, så att du har fina minnen att luta dig tillbaka på den dagen ni går skilda vägar. Men "riktiga" HÄST-människor som lever med hästen tar sig alltid upp igen, oavsett hur djupt man sjönk när man sa adjö.

 

 

 

Ridsportens ledstjärnor