.

Nästa Pålle som jag tänkte presentera för mina läsare är en häst som jag rider och sköter just nu. Basseman!

Efter att min älskade Cipó fått vandra vidare till trapalanda la jag lektionsridningen på is ett tag. Jag orkade inte rida, och jag höll mig ifrån ridklubben rätt mycket under hösten. men, jag tillhör ju den typen av människor som dels är alldeles för lojala, och dels inte kan hålla mig borta nog länge för att hitta nya vanor, så under början av vintern/runt julen hittade jag tillbaka igen. Inte med samma glädje som innan visserligen, men med samma tänk som förut. - Jag behövs!

iallafall fick jag en påringning av en av de anställda instruktörerna i början av Februari. En ny storhäst var inköpt, kunde jag se till den såhär i början?
Alltid kul med nya hästar, och jag har vanan inne och vet hur man bäst bör göra/vad man bäst bör kika på hos en ny ridskolehäst, så varför inte?

Balsas "Basse" anlände från danmark på en torsdagnatt i februari. På fredagen fick jag för första gången stifta bekantskap med honom. Det var ju full vinter ute(svinkallt dessutom) och han var sommarskodd... Så jag och hovis fick se till att han fick nya dojjor på fötterna.
Precis som alla andra hästar som kommer till klubben och som rest land och rike runt ställdes Basseman i karantän i ett av Gäststallen. Där stod han, helt själv och var lite ängslig... dessutom vet man ju aldrig vart han mellanlandat på vägen och så, och det första vi gjorde efter att skorna åkt på var att påbörja en behandling mot ringorm... Utifall att. jag tog helt sonika en sprayflaska och fyllde medlet i, sen sprutade jag in hela hästen i det... och han brydde sig ingenting! helt cool var han, efter en lång resa genom hela sverige och helt ensam i ett gäststall. En mycket fin kille!

Behandlingen tog några dagar, och under dessa dagar hann vi stifta bekantskap med varann... han var inte så komplicerad i hanteringen, älskade att bli borstad, och gärna med hårda, riviga borstar...
det som också är när hästar har åkt så pass långt är att de gärna faller ur, och samma sak var det med Basse. han såg inte mycket ut för världen, tunn och benig. helt vanligt brun också, men ändå finns det något där som iallafall talar till mitt hjärta. Om det är för att han är som han är, eller för att han var utsedd att bli mitt nya projekt vette fasen, men jag tycker om honom precis som han är, även om jag hela tiden upptäcker nya sidor hos honom.


Basseman någon dag efter att han anlänt hit till oss.

Så småningom, när han var färdigbehandlad och alt sånt var det dags att provsitta. det kan antingen gå på 2 sätt när det är en helt ny häst. antingen kan det gå hur bra som helst. - man bara sitter upp och rider. men det kan också vara så att hästen inte alls planerat att ha dig på sin rygg och man åker av fortare än man tagit sig upp. (tro mig, jag har stött på båda delarna.)
Iallafall så var det inga konstigheter att göra honom i ordning, men nog kan jag erkänna att jag ahde fjärilar i magen. Tog honom på lina en stund så han inte skulle vara för pigg... och pigg var han sannerligen inte. När jag sen satt på hans rygg för första gången kändes det hemma. ovant, eftersom det var ett tag sen jag ridit en stor häst som inte var bebis... men det kändes ändå bra. Jättebra till och med. Den där första gången red vi i skritt, trav och galopp. Inga konstigheter, bara runt runt i ridhuset. Och det kändes fortfarande JÄTTEBRA!

Nu har det gått några månader, Basseman står i en egen box i stora stallet, han går i hage med de andra hästarna, han går några lektioner varje vecka. Och han sköter sig någorlunda bra, han behöver utbildning och uppfostran, men det kommer eftersom och vi jobbar nästan varje gång jag är där. I boxen eller i sadeln, båda sakerna är lika viktiga.
vad vi upptäckt med basseman är att han är fin i psyket, hetsar inte upp sig i onödan och skyggar och håller på, men han är heller inte helt lätt... en mycket dominant herre i hagen, och försöker även vara det mot människor. testar lite gränser och går ibland lite för långt! men överlag är han trevlig, och som sagt - Allt behöver jobbas med, och man ser framstegen när man blickar tillbaka. och huvudsaken är ju att det går framåt!

jag hoppas och tror att Balsas och jag kan ha en framtid ihop, även om han faktiskt är ridskolans häst i första hand, och inköpt för att gå lektioner precis som alla andra hästar. I dagsläget rider jag honom på min lektion varje tisdag samt att han rids av mig och en annan tjej 4 dagar i veckan. Vi trivs med honom båda två, och jag hoppas och tror att han trivs med mig. Så får vi se hur allting artar sig så småningom.




Jag och Basseman när han inte varit här så länge. Utvecklingen går framåt, och jag hoppas snart kunna presentera nya bilder på oss, så ni får se hur det är NU! ;-P

Balsas kommer aldrig att bli någon ny Cipó för mig, men i mitt hjärta är det aldrig så trångt att det inte finns plats för en ny, busig kille med glimten i ögat...