.

Ännu ett åsiktsinlägg.

jag tänkte ta upp ämnet "Att sälja hästar till ridskola" samt lista lite för och nackdelar. Väldigt, väldigt många människor vägrar i sten att sälja sina hästar och ponnyer till ridskolor och turridningsverksamheter, men är det alltid så att ridskolehästen far mer illa än om den är privatägd?

Fördelen med att sälja hästar till ridskola är att hästen tas om hand ordentligt. En seriös och populär ridskola med bra rykte och hästkunnig personal. Hästarna får vistas ute, oftast tillsammans med andra hästar, i flock. På ridskolor har de oftast näst intill minituösa rutiner, vilket också gagnar hästarnas välmående, mat en viss tid, en viss tid får de komma ut etc. De får också daglig motion och göra mycket olika saker. Blir hästen sjuk får de oftast rätt veterinärvård. De flesta ridskolor har ju ridlektionsverksamheten som största inkomstkälla, och därmed är det viktigt att hästarna är friska och fräscha för att kunna gå lektion. Kan inte tänka mig att det finns seriösa ridskolor som har ett sånt överskott av hästar att de kan ha en eller flera hästar ur lektion och utan behandling/utan att kolla upp varför hästen är sjuk.

De basala behoven uppfylls med andra ord.

Nackdelarna med att hästen går på ridskola är ju det som de flesta ältar. Elever som dunsar i sadeln eller rycker den i munnen, det är ett ständigt spring i stallgången/i boxen etc. Och visst, innan man får en sån balans och koordination så man kan rida hästen utan att det dunsas/man använder tygeln som "balanssnöre" så är det ju ett obehag för hästen. Alla är vi barn i början, och vilken ryttare satt upp för första gången och bara red, helt felfritt? Ingen. men att dra det så långt som att säga att ALLA ridskoleryttare gör på det sättet, det är ren lögn. Det är ju främst ridlärarnas uppgift att se till så att dessa nämnda ridlektionerna bedrivs så skonsamt som möjligt för hästens del, för ofta är det en kortare övergående period innan dessa ryttare får kläm på det hela. Sen tendenserar ridskolorna till att flytta mer och mer av sin verksamhet in i ridhuset istället för att rida ute på ridbana/ut i skogen, vilket kan göra hästarna lite trötta och så.

Då handlar det mer om att hästens mentala status kanske tar skada.

Jag själv är för att sälja häst till ridskola. jag tycker nämligen att hästens dagliga välbefinnande och behov är det viktigaste av allt. att den får tillåtelse att få vara HÄST, att den har bra rutiner, att den får mat varje dag etc.

 

Om jag, när jag säljer en häst, skulle dissa att sälja den till ridskola och istället säljer den till en privatperson som jag inte känner eller har träffat förut, skulle jag då vara garanterad att hästen får sina basala behov uppfyllda? Den kanske får stå i en lerig hage året runt, helt själv och får vatten på tisdagar? Och om hästen blir sjuk, tar h*n den till en veterinär då? Det vet ju inte jag. Jag vet heller inte hur människan som köpt hästen rider. Kanske hon dunsar i sadeln och rycker i tyglarna, fast h*n sagt att h*n är en riktig toppryttare? 

 

Jag anser alltså inte att ridskolehästar far så speciellt illa som folk verkar tro/tycka.

Men självklart, det spelar också stor roll vad det är för typ av häst. Den ska vara ganska stark mentalt, kunna ställa om från en ryttare till en annan. Hästen ska ha förmågan att kunna bära olika sorters ryttare. Den ska dessutom vara godmodig och schysst.

Det finns många som tycker att bara "tröga och sega" hästar ska gå på ridskola, men det är inget fel med att hästen har lite egen motor. det går tex inte att lära någon rida lätt som inte kan få hästen att trava för skänkeln mer än 5-6 steg i taget.

Den bästa ridskolehästen är den häst som kan bära en nybörjare på ryggen som har glappande tyglar och egentligen bara åker med, men också vara ridbar och en liten utmaning till en duktigare ryttare som vill ha ut mer av sin ridning är bara skritt-trav-galopp längs fyrkanten.

Sen är det ju så att om hästen jag sålt till ridskolan skulle visa sig inte alls lämpad för ridskola, så tror jag ju inte att den skulle bli långvarig där. En häst som inte trivs protesterar, antingen i boxen/stallet genom att vara sur eller agressiv eller på ridbanan, tex bocka/slå bakut/kasta av. Sådana hästar brukar få nya hem, för det är samma princip där, ridskolor har oftast inte ett sånt överskott av hästar/ponnyer att en/flera hästar kan tas ur lektion helt utan åtgärd. Men det är först när man provat som man vet att hästen inte passar som ridskolehäst!

 

 

Vad tycker ni om detta???

 

Mitt första åsiktsinlägg. - hoppas dock inte att det blir det sista.

 

något som gör mig så =)(¤#&%R&%¤# förbannad, det är människor(oftast barn/ungdomar) som behandlar sina hästar som om de vore leksaker. Oftast handlar det om små hästar, typ shetlandsponnyer, som "ju är så små, så det är väl ingen fara?".  Men tänk för att det kan det faktiskt vara!

Och oftast så handlar det om privatryttare som ju bestämmer själva över sin ponny. Och visst gör de det, men hur många tänker först och gör sen???

Vi som jobbar ute i ridskolorna, får (förhoppningsvis) lära oss redan från början frasen "säkerheten framför allt", och vi fostras i stallet med ridsportsförbundets riktlinjer om vad som är säker hästhantering. Jag hoppas och tror iallafall att det är så.

Ridsportsförbundet har gett ut en bok som heter "säker med häst" och den innehåller allt du kan önska om säkert umgänge med dessa urstarka djur. - både hur du som ridlärare eller privatperson ska förhålla dig till, och jobba efter dessa, men också bra motiveringar till varför. I förorden kan man bla. läsa följande:

 

"När undertecknad som säkerhetsansvarig i SvRF sökt orsaken till såväl

dödsolyckor och invalidiserande skador, som mer bagatellartade rid -

skador har alltid en, eller möjligen två, grundorsaker blivit uppenbara.

Dessa är först och främst SLARV och i mer sällsynta fall okunskap. Allvarliga olyckor inträffar då hästkunniga människor, ofta av lättja, vidtar 

– eller underlåter att vidta – en åtgärd som man vet med sig att man

borde, eller inte borde göra. De allvarliga olyckorna inträffar när man

inte går och hämtar stigbyglar som passar till ryttarens fotbeklädnad,

galopperar mot stallet över en stubbåker eller instruktören underlåter

att påpeka att hästarna leds för nära varandra. De senaste årens säker -

hetsinformation har främst inriktats på att lära ut hästhanterande och

ridning på ett sådant sätt att olyckor inte uppstår. Dessa ”anvisningar”

är tillämpningsbara för alla hästar, oavsett ras, ålder, kön eller användningsområde. Det är genom kunskap, främst parad med själv -

disciplin, som framtida hästolyckor kan undvikas. Genom sin kunskap

och att vara goda föredömen är det främst tre grupper som har möjligheten att minska antalet ridolyckor i Sverige. Ridlärare – tränare –

tävlingsryttare (idoler)."

 

Och visst stämmer det! Vi som är förebilder, inte bara vuxna utan även ungdomar/tonåringar, präglar ju barnen som ser upp till oss. De vill ju göra det vi gör och (förhoppningsvis) bli som oss. Därför tycker jag att det är viktigt att vi som kan påverka faktiskt föregår med gott exempel när vi rör oss i stallet och hanterar hästar. detta är viktigast i ridskolemiljön, där hästarna ska ha så pass inrutade dagar och rutiner att de vet precis vad som gäller, men det är lika viktigt för oss med egen häst att visa att vi vet vad säkerhet innebär! Vi kan göra skillnad!

 

Tyvärr är det precis som texten ovan säger, det SLARVAS oerhört mycket för vi tänker att "jag känner ju den här hästen, så det kan jag göra utan problem" eller "jag ska bara leda Brunte 3 meter, så jag skiter i grimskaftet" etc. Tänk då på det barn som såg dig leda brunte i bara grimman de där 3 metrarna, som också gör likadant när han/hon ska leda honom och som inte har kontroll. Vad kan inte hända då om han/hon inte har situationen under kontroll till 100%?

 

Jag blir på riktigt förbannad när jag vistas i stallet och det sker saker som inte riktigt sker "för säkerhets skull". Jag vet alltför väl vad som kan hända, både i bästa fall och i värsta fall. Och jag vet också hur lätt det är att "odla en ovana" i en annan person, speciellt om det är någon som ser upp till en, samt hur svårt det är att ändra på en djupt rotad sådan. Därför är det vår plikt som förebilder och idoler att hålla på säkerheten, men också veta varför man ska göra/inte göra på ett visst sätt.

 

Varje ridskola bör ha sina regler skriftligt och på en plats där alla kan se dem. Man bör också gå igenom dem noggrant med varje ny ridskolegrupp, så att alla vet vad som gäller. Sen är det bara att repetera. det ska vara rutin på att vi leder hästen i grimskaft från punkt A till punkt B i stallet. Ska vi utanför stallet och tex beta gräs, leda i ridhus/på ridbana, fine, sätt på ett träns! Är det rutin för hästana att de ska sitta fast i boxarna vid borstning/sadling, då ska de alltid göra det, oavsett det är jag, ridinstruktör Hedda 25 år som ska rida, eller lilla Lisa 7 år. Oavsett vem som hanterar hästen kan det uppstå situationer som vi inte kan kontrollera till 100%, hästen kan alltid bli rädd för något även om den sett just det 10 ggr förut.

detta gäller inte bara ridskolor, utan även privata hästar mår bra av att ägaren/ryttaren alltid gör på samma sätt. Hästar är vanedjur, och mår bäst av att ha inrutade/exakta dagar/rutiner. 
Det är dock oftast på ridskolorna allt börjar, och kan vi lägga en grund för att 10 ryttare skaffar egen häst och kan hantera den med bra säkerhetstänk då har vi vunnit mycket.

 

Jag vill än en gång passa på att påpeka att Hästar är inga leksaker, oavsett det är en liten shettis på 90 cm i manken eller ett halvblod på 180 cm i manken. och alla hästar ska behandlas lika! Vill jag inte att unghingsten på 160 cm ska springa in från hagen så vill jag inte att den lilla söta ponnyn ska göra det heller. Är du konsekvent i din hästhantering så blir hästarna tryggare med dig som ledare, och riskerna minimeras. - men försvinner aldrig.

Tänk först, gör sen. Ingen av er är lika värdefull för hästen liggandes i en sjukhussäng på obestämd tid, som ni är i stallet med säkerhetstänket hela tiden i bakhuvudet.

"SÄKERHET är snarare ett förhållnings- och arbetssätt än en fråga om skyddshjälmar, tåhättor och säkerhetsstigbyglar. När de träder i funktion har olyckan redan skett."

 

Fick inte rida min fina Basseman idag...:-( Skrev ju tidigare att han hade en tappsko, och idag var han dessutom rejält halt på det benet... Värmeförändring i hoven också, så misstänkt hovböld? Vi får se, hovis kommer imorron och då får han 4 nya fina fötter och 2 nya skor. ;-P Linar honom imorron om han inte är halt fortfarande.

Blev ingen bränslanbana heller, då det spöregnade och var mygg och knott så in i h**vette på klubben, och det är alltid 3 ggr så mkt kryp på bränslan.

Idag red jag klubbens andra nyhäst, Genua. Ett fux-sto, som jag förut inte allt tyckt varit varken speciellt mycket fux eller speciellt mycket sto...
I början gick det inte bra... Jag som vant mig vid Bassemans följsamhet, mjukhet och vilja att göra rätt, red nu en dam med bestämda åsikter och rätt lat... Inte direkt trög eller så, men när man "kom åt" henne blev hon stressig och trippig och hade lite protester för sig. Ville gärna ha ett spö i näven, men det visade hon rätt tydligt att hon inte ville att jag skulle ha, så fick släppa det...

Vi jobbade rätt mkt böjda spår och sidvärts i skritt/trav, och rakriktning i galoppen. Hon visade sig ha väldigt lätt för galoppombyten, men eldade också upp sig rätt mycket av att göra dem. Var inte meningen att vi skulle rida några galoppombyten, så när jag blev tydligare i min ridning slutade hon och slappnade av lite mer.  På slutet var hon riktigt riktigt fin, om man bortser från att hon var hur tung som helst i huvudet.

Överlag är hon en dam med trevliga gångarter, men som kräver rätt ridning för att göra rätt. Hon är ingen smitare, verkar tycka det är skitkul att jobba. Dock lite stressig mellan varven, men inte så att hon ger sig iväg. Inte riktigt min typ av häst, då jag gillar hästar som är lätt i handen, och jag lovar att jag hade minst 10 kg(eller mer) i vardera näve.
Dock behövs mer jobb på styrka, då jag tror att lite av den här stelheten och att hon är tung i huvudet kommer av att hon inte riktigt orkar bära upp sig själv.

Iallafall, terminens sista lektion var det. Nästa termin går jag förhoppningsvis över och rider dressyrspec varannan vecka och hoppgrupp varannan vecka. På min fina Balsas hoppas jag såklart!


Min fina! <3

Drar jag iväg till stallet, rider lektion idag... såklart ska jag rida basseman, men har ingen aning om vad vi ska göra... vi skulle ev till bränslan idag, men det regnar och Basse har bara en sko på sig...:-(

Uppdaterar senare hur det blev. ;-P

Har varit lite mkt i helgen, med lördagens dressyrtävling och söndagens kaninhoppning.
För er som är "oinvigda", en normal kaninhoppningstävling börjar vanligtvis runt 9-10 på morgonen och slutar nästan alltid typ 12 timmar senare. ;-P Därav avsätter man hela dagen till just kaninhoppning.

iallafall, Dumles dressyrtävling i lördags gick något fortare... Vid 10 i 9 anlände vi till kalix och strax före 11 var vi på rull därifrån.
Dumle och Rebecca gjorde en bra ritt, men han ville inte riktigt hålla galoppen den här gången. Travprogrammet var dock Azum! ;-D


På lördag kväll passade jag på att ta ett ridpass på Basseman. Eftersom vi haft hopptävlingar på Onsdagen så var jag hoppinspirerad, så jag raggade upp en av mina stallkompisar som har en ponny, och vi byggde fram lite småhinder för markarbete. 
Det gick jättebra, Basseman förvånar med sin taxeringsförmåga när det är relaterade avstånd på böjt spår, däremot behöver han läggas exakt rätt på enkelhinder på rakt spår där man har en längre galoppsträcka. Vi provade också att byta galopp över hinder, och även det behärskar han utan problem.
Lite pigg och på blev han också, men han var hela tiden reglerbar och lyssnade på mig. Ett mycket lyckat pass med andra ord! :-D

Hoppas kunna hitta nån som kan kika på oss genom en kamera, antingen på tisdag när vi rider eller någon annan dag... Det är jätteroligt att rida just nu, då jag verkar hittat "hem" på Bassens rygg, och jag hoppas att min braiga känsla även kan avspegla sig på foto!


Min fina Basseman!

Over and out!