.

Gillar du HÄSTAR? Eller gillar du bara en SPECIELL HÄST? Vad är DU för typ av HÄST-människa?

De flesta som håller på med hästar anser sig gilla Hästar! Då antar man att det går bra med vad som helst bara de har 4 ben, mule, hovar och svans... men stämmer det?

De flesta som rider på ridskola har ju tex en favorithäst, och det finns faktiskt(hör och häpna) vissa människor som VÄGRAR att rida, om de inte får rida just den hästen... Och det finns dem som bara ser nackdelar med alla andra hästar, vilket gör varje ridpass på en annan häst än favoriten till "dåliga ridpass". det finns till och med dem som slutar rida när älsklingshästen säljs/avlivas. och det är ju klart att det lämnar ett hål i hjärtat att behöva säga farväl för alltid till en kär och älskad vän, men om det hade varit din "människo-bästis" som tex flyttat eller så, hade du då slutat leva ditt liv?
Sådana människor som är totalt insnöade på en enda häst kallar jag inte för HÄST-människor... de är tex BRUNTE-människor, eller SMULAN-människor, eller vad nu favorithästen heter.

Så finns det PONNY-människor också... Som absolut, till varje pris fortsätter sitta och nöta på ponnysar, fast man kanske är för gammal och/eller för stor. Som totalt ratar de stora hästarna, utan att kanske ens ha provat rida en stor häst.
det syndromet är inte lika utsträckt hos de som bara rider stor häst. på något sätt har de accepterat att de stora hästarna är till för dem/att de är för stora för att rida ponny. Eller så är det kanske bara så att de flesta som rider stor häst är vuxna, och de är inte lika "kräsna" som barnen.
Överlag så är vuxna mer öppensinniga än vad barn och ungdomar är.

Sen är det ju "vi" som har egen häst, och visst är väl våran häst det bästa och finaste som finns? Men handen på hjärtat, har ni aldrig någonsin sett en annan ponny/häst som ni känt att "åh, den hade jag velat ha istället?"

Jag själv har varit PONNY-människa i en herrans massa år. Jag slutade tex tävla när jag fyllde 18 och inte fick tävla ponny längre, men jag tjurades med att fortsätta rida kvar i en ponnygrupp tills min instruktör i princip kastade ut mig.
Jag tillhörde också de ridskoleryttare som valde favorithäst efter vilken färg den hade. Alla bruna hästar ratades, och jag siktade in mig på skäckarna och "de gula"(Black, bork, isabell) ponnyerna. Fast det är längesen, och idag har jag en "bättre" inställning till hästar.

 

Jag har lärt att uppskatta varje häst jag träffar och jobbar med som den individ de är. De har så mycket olika sidor, både på bra och mindre bra. 

Jag är ju aktiv på ridskolan, både som instruktör, men också lite allt-i-allo runt hästarna, och jag älskar (nästan) ALLA våra ridskolehästar för vilka de är, och vad de är. När man umgås med dem nog mycket lär man sig så mycket om de olika individerna. Och för mig är det ett privilegium att få ha alla de här individerna i mitt liv, och i min vardag. Och även om jag känner alla dessa personligheter utan och innan så försöker jag att vara så objektiv jag kan, både när jag någon gång rider dem själv men också när jag jobbar med dem på lektion. Lyhördhet, för dagsform och kapacitet för hela ekipaget.

Sen är det ju klart att jag, som ryttare, föredrar att rida och utvecklas med en enda häst, men vad säger att jag aldrig kan sitta upp och rida den hästens motpol någon gång emellanåt? Det ger mig bara ett bredare perspektiv.

 

På MIN ridskola har vi så många olika typer av individer, och jag hoppas och tror att fler än jag uppskattar de olika personligheterna just för att de är så OLIKA!

Tex har vi "B", som är foglig, lydig och vänligt inställd till människor, tills han blir leds, då går han sin egen väg. Vi har "L", som kan bära både små och stora ryttare oavsett de sitter ligger eller står på hennes rygg, och som är lugnet själv, men som KAN tända till och protestera vilt. Vi har "P" som har så mycket humor, och som är så rolig att både rida och jobba med. Om du förstår honom dvs. Vi har "A" som du ska rida om du vill ha en utmaning, och vi har "P" som är för dig som mest vill rida runt runt i sakta mak.

De flesta typer och personligheter är representerade, och ingen är absolut bättre än någon annan, de är bara olika bra på olika saker. Hur upplevelsen blir i stallet och på ridlektionen, det är upp till oss, vad vi har med oss för tankar och åsikter i bagaget. Ridpasset blir inte bättre än jag som ryttare gör det tillsammans med min häst. Och vad som påverkar mest är min inställning och mina förväntningar.

 

Hästar har en så pass kort livstid att även om den blir riktigt gammal så har du den ändå bara en bråkdel av hela ditt liv. Gör det bästa av den tiden tillsammans, så att du har fina minnen att luta dig tillbaka på den dagen ni går skilda vägar. Men "riktiga" HÄST-människor som lever med hästen tar sig alltid upp igen, oavsett hur djupt man sjönk när man sa adjö.