Fredag!
En sån tripp är alltid en nervpers innan det är gjort, för med 15 ekipage genom halva stan kan i princip vad som helst hända. Speciellt som vi hade med oss 2 osäkra kort, som inte riktigt gillar resten av flocken, samt 2 individer som man inte har en aning om hur de reagerar i stor grupp eller i trafiken. Balsas är en av dem som vi inte visste...
1 timma och 45 minuter tog ridturen, jag har ont på utsidan av knäna, höfterna och i baken. MEN, nu är hästarna på sin "semesterort" och får en MYCKET VÄL förtjänt Semester! Innebär också att sommarkänslan infinner sig i mig.
jag har varit dit ikväll och fyllt på vatten samt kikat hur de ser ut, och de är liiite besvärade av myggen, men annars är det bara bra.
Min fina Kyra!
Reflektioner - Hästar och HÄSTAR!
De flesta som håller på med hästar anser sig gilla Hästar! Då antar man att det går bra med vad som helst bara de har 4 ben, mule, hovar och svans... men stämmer det?
De flesta som rider på ridskola har ju tex en favorithäst, och det finns faktiskt(hör och häpna) vissa människor som VÄGRAR att rida, om de inte får rida just den hästen... Och det finns dem som bara ser nackdelar med alla andra hästar, vilket gör varje ridpass på en annan häst än favoriten till "dåliga ridpass". det finns till och med dem som slutar rida när älsklingshästen säljs/avlivas. och det är ju klart att det lämnar ett hål i hjärtat att behöva säga farväl för alltid till en kär och älskad vän, men om det hade varit din "människo-bästis" som tex flyttat eller så, hade du då slutat leva ditt liv?
Sådana människor som är totalt insnöade på en enda häst kallar jag inte för HÄST-människor... de är tex BRUNTE-människor, eller SMULAN-människor, eller vad nu favorithästen heter.
Så finns det PONNY-människor också... Som absolut, till varje pris fortsätter sitta och nöta på ponnysar, fast man kanske är för gammal och/eller för stor. Som totalt ratar de stora hästarna, utan att kanske ens ha provat rida en stor häst.
det syndromet är inte lika utsträckt hos de som bara rider stor häst. på något sätt har de accepterat att de stora hästarna är till för dem/att de är för stora för att rida ponny. Eller så är det kanske bara så att de flesta som rider stor häst är vuxna, och de är inte lika "kräsna" som barnen.
Överlag så är vuxna mer öppensinniga än vad barn och ungdomar är.
Sen är det ju "vi" som har egen häst, och visst är väl våran häst det bästa och finaste som finns? Men handen på hjärtat, har ni aldrig någonsin sett en annan ponny/häst som ni känt att "åh, den hade jag velat ha istället?"
Jag tillhörde också de ridskoleryttare som valde favorithäst efter vilken färg den hade. Alla bruna hästar ratades, och jag siktade in mig på skäckarna och "de gula"(Black, bork, isabell) ponnyerna. Fast det är längesen, och idag har jag en "bättre" inställning till hästar.
Sen är det ju klart att jag, som ryttare, föredrar att rida och utvecklas med en enda häst, men vad säger att jag aldrig kan sitta upp och rida den hästens motpol någon gång emellanåt? Det ger mig bara ett bredare perspektiv.
Ridit idag!!!
Igår red jenny honom, och hon hade ett kanonpass, och idag var det min tur. Tyvärr var det lite fel tid på dagen, ridläger med mycket som hände i krokarna, så han var spänd och ofokuserad typ heeela passet. När någon snörde upp en dörr bakom honom så han blev lite på tårna beslöt jag att ge upp.. red c:a 30 minuter + linade 15 före. Dock var det roligt att få känan lite på honom igen. Imorron bitti blir det ett sista ridpass på fm, och sen ska Basseman på semester. Jag ska själv rida honom genom stan till vårat nya sommarbete!
Åhh, vad skönt med sommar! Synd bara att Alla hästar har semester.. Nå, inte Dumle då, men han underhålls ju av barnen...;-P
Dumle på bete...
Dålig uppdatering, I know. :-S
Iallafall, igår var jag till ridskolan och kollade basseman. Hovis var där och fixade fötterna, och han är inte halt längre. Imorron ska jag RIDA! Känns som en halv evighet sen!!! Sen åker han ju på bete på fredag, eller rättare sagt, jag ska rida honom till betet. Sen ses vi inte förrän i Augisti, men känns som att han kommer få ut mycket av att gå i stor flock med alla andra hästar.
var också en sväng till Dumle igår, men red inte. var bara och hälsade på honom i hagen och kollade om det fortfarande funkar med "godis-tricket", och det gör det. dock gjorde han en fuling idag när vi skulle ta in alla hästar för kvällen. han stod längst bort i hagen och hade väl kanske väntat sig att någon skulle komma gående och hämta honom. men icket sa nicke att jag går genom hela hagen för att hämta honom, då får han hellre vara ute! Gissa hur paff han blev när alla gick in och stängde stalldörren? När vi öppnade den 2 minuter senare stod han vid grinden, och fick således komma in. man får inte va dum inte...
trött som jag-vet-inte-vad, har jobbar nästan hela dagen känns det som.
Min fina! <3
Ridsportens Ledstjärnor!
Ridsportens ledstjärnor
För att alla ska kunna trivas och känna sig trygga inom ridsporten, både hästar och människor, har ridsporten samlats kring några ledstjärnor. Ledstjärnor i alla våra verksamheter som får lyskraft genom just dig.
Ledstjärnorna är inget projekt utan ett långsiktigt arbete som vi hoppas ska genomsyra varje del i din ridsportvardag och vara ett naturligt steg att i fortsättingen skapa en idrott med hög etik och moral. Vi har tagit fram två olika slags ledstjärnor; de som har med hästen att göra och de som gäller samspelet mellan dig och dina medmänniskor.
HÄSTEN
Jag hanterar hästen på ett sätt som jag kan stå för och som jag är stolt över inför omvärldenJag behandlar alla hästar med respektJag ser till att hästen finns i en trygg- och säker miljö och jag reagerar om den far illaJag tränar och tävlar i samspel med hästen och kräver inte mer än vad vi har förutsättningar att klara avJag ansvarar själv för att öka min kunskap och kompetens om hästen
MÄNNISKAN
Jag visar respekt för alla människor
Jag bekräftar och berömmer andra
Jag berättar öppet och tydligt om jag har olika uppdrag och roller
Jag är en god förebild för ridsporten
Jag tar ansvar och agerar om någon bryter mot våra regler
Källa: Svenska ridsportsförbundet
Mycket nu...
Håll koll på bloggen om ni vill läsa uppdateringar! :-D
Min vackra änglahäst! <3
Tisdag!
Hästarna var dessutom inte så himla på när de skulle ut... ingen som sprang, förutom Dumle som jag släppte sist, och han skulle till sin Fia längst bort i hagen...
Sen åkte jag hem, och sov en stund till. tyvärr alldeles för länge, rätt typiskt när det gäller mig. ;-P
Vid 3 åkte jag tillbaka till stallet, bytte kläder och mockade och begav mig iväg för att rida den lilla vita som jag red igår. Idag testade vi en sväng i skogen i alla gångarter, träffa en travare, kolla på moped och cykel.
Inga problem! ;-P Avslutade med ett litet pass på banan, och han var betydligt bättre idag än igår, inte lika stel och frågade lite mer "vad vill du att jag ska göra?"
En trevlig kille som ni ser.
Nu ikväll har Julia varit här, och vi har släppt ut kaninerna och tittat på film. Kaninerna (honorna + joker) sover ute inatt, i stora grönhagen. De trivs bra ihop, med undantag för några agrrosar, som bara får vara ute när vi håller koll. Dock ingen av mina...*hehe*
Imorgon har jag bara en sak planerad, jag har kväll i stallet. Får se vart vinden bär eljest...
Fördelar/nackdelar sälja till ridskola.
Ännu ett åsiktsinlägg.
jag tänkte ta upp ämnet "Att sälja hästar till ridskola" samt lista lite för och nackdelar. Väldigt, väldigt många människor vägrar i sten att sälja sina hästar och ponnyer till ridskolor och turridningsverksamheter, men är det alltid så att ridskolehästen far mer illa än om den är privatägd?
Fördelen med att sälja hästar till ridskola är att hästen tas om hand ordentligt. En seriös och populär ridskola med bra rykte och hästkunnig personal. Hästarna får vistas ute, oftast tillsammans med andra hästar, i flock. På ridskolor har de oftast näst intill minituösa rutiner, vilket också gagnar hästarnas välmående, mat en viss tid, en viss tid får de komma ut etc. De får också daglig motion och göra mycket olika saker. Blir hästen sjuk får de oftast rätt veterinärvård. De flesta ridskolor har ju ridlektionsverksamheten som största inkomstkälla, och därmed är det viktigt att hästarna är friska och fräscha för att kunna gå lektion. Kan inte tänka mig att det finns seriösa ridskolor som har ett sånt överskott av hästar att de kan ha en eller flera hästar ur lektion och utan behandling/utan att kolla upp varför hästen är sjuk.
De basala behoven uppfylls med andra ord.
Nackdelarna med att hästen går på ridskola är ju det som de flesta ältar. Elever som dunsar i sadeln eller rycker den i munnen, det är ett ständigt spring i stallgången/i boxen etc. Och visst, innan man får en sån balans och koordination så man kan rida hästen utan att det dunsas/man använder tygeln som "balanssnöre" så är det ju ett obehag för hästen. Alla är vi barn i början, och vilken ryttare satt upp för första gången och bara red, helt felfritt? Ingen. men att dra det så långt som att säga att ALLA ridskoleryttare gör på det sättet, det är ren lögn. Det är ju främst ridlärarnas uppgift att se till så att dessa nämnda ridlektionerna bedrivs så skonsamt som möjligt för hästens del, för ofta är det en kortare övergående period innan dessa ryttare får kläm på det hela. Sen tendenserar ridskolorna till att flytta mer och mer av sin verksamhet in i ridhuset istället för att rida ute på ridbana/ut i skogen, vilket kan göra hästarna lite trötta och så.
Då handlar det mer om att hästens mentala status kanske tar skada.
Jag själv är för att sälja häst till ridskola. jag tycker nämligen att hästens dagliga välbefinnande och behov är det viktigaste av allt. att den får tillåtelse att få vara HÄST, att den har bra rutiner, att den får mat varje dag etc.
Om jag, när jag säljer en häst, skulle dissa att sälja den till ridskola och istället säljer den till en privatperson som jag inte känner eller har träffat förut, skulle jag då vara garanterad att hästen får sina basala behov uppfyllda? Den kanske får stå i en lerig hage året runt, helt själv och får vatten på tisdagar? Och om hästen blir sjuk, tar h*n den till en veterinär då? Det vet ju inte jag. Jag vet heller inte hur människan som köpt hästen rider. Kanske hon dunsar i sadeln och rycker i tyglarna, fast h*n sagt att h*n är en riktig toppryttare?
Jag anser alltså inte att ridskolehästar far så speciellt illa som folk verkar tro/tycka.
Men självklart, det spelar också stor roll vad det är för typ av häst. Den ska vara ganska stark mentalt, kunna ställa om från en ryttare till en annan. Hästen ska ha förmågan att kunna bära olika sorters ryttare. Den ska dessutom vara godmodig och schysst.
Det finns många som tycker att bara "tröga och sega" hästar ska gå på ridskola, men det är inget fel med att hästen har lite egen motor. det går tex inte att lära någon rida lätt som inte kan få hästen att trava för skänkeln mer än 5-6 steg i taget.
Den bästa ridskolehästen är den häst som kan bära en nybörjare på ryggen som har glappande tyglar och egentligen bara åker med, men också vara ridbar och en liten utmaning till en duktigare ryttare som vill ha ut mer av sin ridning är bara skritt-trav-galopp längs fyrkanten.
Sen är det ju så att om hästen jag sålt till ridskolan skulle visa sig inte alls lämpad för ridskola, så tror jag ju inte att den skulle bli långvarig där. En häst som inte trivs protesterar, antingen i boxen/stallet genom att vara sur eller agressiv eller på ridbanan, tex bocka/slå bakut/kasta av. Sådana hästar brukar få nya hem, för det är samma princip där, ridskolor har oftast inte ett sånt överskott av hästar/ponnyer att en/flera hästar kan tas ur lektion helt utan åtgärd. Men det är först när man provat som man vet att hästen inte passar som ridskolehäst!
Vad tycker ni om detta???
Gårdagens tävling.
Kaninhoppningstävling igår, och det regnade IGEN! Hittills har det regnat på ALLA våra utetävlingar i år. :-( Hoppas det vänder snart...
Ubbah tävlade för första gången sen mamma-ledigheten. Hon hoppade så jäkla fint, var just igår extra mycket lik sin pappa! Eftersom hon nyss varit ledig och har lite taskig kondis så blev hon trött fort, men hon kom igenom alla banor, och det är BRA! Fick hoppa final i rak, men inte i krok.
Monnie gjorde ett kanonlopp i grunden i kroken, på noll fel. I finalen kan man säga att matte inte riktigt var så på, samt att han typ snubblade/halkade in i ett hinder, så 3 fel. I raken hoppade han också bra, men fick en liten krasch i ett hinder i finalen. 2+2, och en fjärdeplats tror jag.
Joker dubbelnollade i lätt krok, vann och blev därmed msv. jättefin var han! debuterade också msv rak, och fattade väl inte riktigt att hindrena var längre, men hoppade fint på höjden. dock ingen final.
Malte hoppade faktiskt riktigt fint. Hoppade/hoppade, inte hoppade/krälade över hindrena som han brukar. 4 fel i kroken, 2+2 i raken och fick hoppa sin första final!
Misan, som inte brukar vara några problem mer än att hon låter väldigt mkt, lät ingenting och hade plockat fram "hej-jag-är-lik-mina-föräldrar-sidan" och hetsprang, hoppade, låg heeela tiden. Måste tränas lite "teambuilding" med henne, samt försöka få henne lugn i sele. I famnen sitter hon ju gärna, och sitter gärna också och trycker vid mina ben. Övrning ger färdighet, så det är bara att jobba på!
I övrigt en rolig tävling, och så mkt regnade det faktiskt inte. Dagen flöt på bra, och vi hade bästa grannklubben på besök! :-D
Malte förra året, som bebis! <3
Håhå jaja.
Häst heeela dagen... typ iaf.
Imorse åkte jag till Ridklubben för att longera och rida på Basseman. Vilket inte gick, för efter några varv i lina var han lika stenhalt som förra veckan. *ledsen Hedda* iallafall så kom vi fram till att det ev kanske blir en liten hovböld, så han fick äntligen gå ut i sin grönhage, och så kikar vi igen imorron.
Blev inget spring i hagen, han ville äta Grääääs.
Sen rushade jag upp till Lilla stallet, för vi skulle släppa de hästarna på gräs för första gången. Vi började att släppa Cazphian, Burre, Fia och Dumle, och de sprang som bara den... Dumle kutade skitfort och var i täten nästan hela tiden. Sen lyckades Burre driva Fia från resten av flocken, så Cappie och Dumle fick pola ett tag. Cappie var jätteintresserad av den lilla ponnyn.
Sen fick även Zephyrita och Tjalle komma ut, Tjalle marjkerade direkt att "här blir det inget spring", och ställde sig och käkade gräs. Zeph sökte upp sin ohängde son(Cappie) och beslöt att bli hans skugga under resten av dagen. De kom galopeprande mot oss publiken en gång, helt i synk, och de var så j**la lika!
För en stund sen kom jag hem, har bla varit och hjälpt dem lasta Gromit som skulle på bete, men också varit hos en tjej som fått hem en ny ponny prov, som jag lovat provrida åt dem. En trevlig liten B-ponny, lite tagen och så efter en lång resa, men ändå fin. den gick i skritt, trav och galopp utan större problem, var dock väääldigt stel, men det är ok med tanke på att den inte varit i stan så många dagar.
Igår var jag på kaninhoppningstävling med mina underbara långöron, men om det kommer i ett eget inlägg. Imorron bitti släpper jag ut hästarna, sen har jag inte mkt planerat förrän på kvällen då vi ska hämta några hundra kg hö...
Dumle + Zeph i bakgrunden.
Lördag...
En lång dag blev det idag. uppe tidigt imorse, åkte till klubben för att hjälpa till att lasta en häst som skulle iväg på bete. Så hem för att vända till stan med morsan igen. Imorron är det kaninhoppningstävling, och jag fixar maten. -Tjing, måste handla.
Sen ringde min kompis, dotterns kanin hade fallit och skadat sig, så då fick "Akut-Hedda" rycka ut och plåstra om lite...
Sen fick Akut-Hedda rycka ut till ridklubben också och fånga ridklubbens ponny som promt skulle IN. Bara det att han inte fattade/ville det själv. Det tog en dryg stund, men till slut var det gjort.
Sen ikväll har jag fått hjälp av Julia att ta in hästarna och göra kväll i lilla stallet samt motionera den lilla ponnyn. Dumle och Julia har ridit ett hoppass på bränslan, och även lill-killen var tagen av värmen gick det bra.
Nu tar jag igen mig de sista minutrarna innan sängen hägrar. upp och göra stallet imorron bitti, sen spenderas dagen i sunderbyn med världens bästa kaninhoppningsklubb! :-D
Sävast lillasyster kanin "Ubbah"
Säkerheten framför allt!
Mitt första åsiktsinlägg. - hoppas dock inte att det blir det sista.
något som gör mig så =)(¤#&%R&%¤# förbannad, det är människor(oftast barn/ungdomar) som behandlar sina hästar som om de vore leksaker. Oftast handlar det om små hästar, typ shetlandsponnyer, som "ju är så små, så det är väl ingen fara?". Men tänk för att det kan det faktiskt vara!
Och oftast så handlar det om privatryttare som ju bestämmer själva över sin ponny. Och visst gör de det, men hur många tänker först och gör sen???
Vi som jobbar ute i ridskolorna, får (förhoppningsvis) lära oss redan från början frasen "säkerheten framför allt", och vi fostras i stallet med ridsportsförbundets riktlinjer om vad som är säker hästhantering. Jag hoppas och tror iallafall att det är så.
Ridsportsförbundet har gett ut en bok som heter "säker med häst" och den innehåller allt du kan önska om säkert umgänge med dessa urstarka djur. - både hur du som ridlärare eller privatperson ska förhålla dig till, och jobba efter dessa, men också bra motiveringar till varför. I förorden kan man bla. läsa följande:
"När undertecknad som säkerhetsansvarig i SvRF sökt orsaken till såväl
dödsolyckor och invalidiserande skador, som mer bagatellartade rid -
skador har alltid en, eller möjligen två, grundorsaker blivit uppenbara.
Dessa är först och främst SLARV och i mer sällsynta fall okunskap. Allvarliga olyckor inträffar då hästkunniga människor, ofta av lättja, vidtar
– eller underlåter att vidta – en åtgärd som man vet med sig att man
borde, eller inte borde göra. De allvarliga olyckorna inträffar när man
inte går och hämtar stigbyglar som passar till ryttarens fotbeklädnad,
galopperar mot stallet över en stubbåker eller instruktören underlåter
att påpeka att hästarna leds för nära varandra. De senaste årens säker -
hetsinformation har främst inriktats på att lära ut hästhanterande och
ridning på ett sådant sätt att olyckor inte uppstår. Dessa ”anvisningar”
är tillämpningsbara för alla hästar, oavsett ras, ålder, kön eller användningsområde. Det är genom kunskap, främst parad med själv -
disciplin, som framtida hästolyckor kan undvikas. Genom sin kunskap
och att vara goda föredömen är det främst tre grupper som har möjligheten att minska antalet ridolyckor i Sverige. Ridlärare – tränare –
tävlingsryttare (idoler)."
Och visst stämmer det! Vi som är förebilder, inte bara vuxna utan även ungdomar/tonåringar, präglar ju barnen som ser upp till oss. De vill ju göra det vi gör och (förhoppningsvis) bli som oss. Därför tycker jag att det är viktigt att vi som kan påverka faktiskt föregår med gott exempel när vi rör oss i stallet och hanterar hästar. detta är viktigast i ridskolemiljön, där hästarna ska ha så pass inrutade dagar och rutiner att de vet precis vad som gäller, men det är lika viktigt för oss med egen häst att visa att vi vet vad säkerhet innebär! Vi kan göra skillnad!
Tyvärr är det precis som texten ovan säger, det SLARVAS oerhört mycket för vi tänker att "jag känner ju den här hästen, så det kan jag göra utan problem" eller "jag ska bara leda Brunte 3 meter, så jag skiter i grimskaftet" etc. Tänk då på det barn som såg dig leda brunte i bara grimman de där 3 metrarna, som också gör likadant när han/hon ska leda honom och som inte har kontroll. Vad kan inte hända då om han/hon inte har situationen under kontroll till 100%?
Jag blir på riktigt förbannad när jag vistas i stallet och det sker saker som inte riktigt sker "för säkerhets skull". Jag vet alltför väl vad som kan hända, både i bästa fall och i värsta fall. Och jag vet också hur lätt det är att "odla en ovana" i en annan person, speciellt om det är någon som ser upp till en, samt hur svårt det är att ändra på en djupt rotad sådan. Därför är det vår plikt som förebilder och idoler att hålla på säkerheten, men också veta varför man ska göra/inte göra på ett visst sätt.
Varje ridskola bör ha sina regler skriftligt och på en plats där alla kan se dem. Man bör också gå igenom dem noggrant med varje ny ridskolegrupp, så att alla vet vad som gäller. Sen är det bara att repetera. det ska vara rutin på att vi leder hästen i grimskaft från punkt A till punkt B i stallet. Ska vi utanför stallet och tex beta gräs, leda i ridhus/på ridbana, fine, sätt på ett träns! Är det rutin för hästana att de ska sitta fast i boxarna vid borstning/sadling, då ska de alltid göra det, oavsett det är jag, ridinstruktör Hedda 25 år som ska rida, eller lilla Lisa 7 år. Oavsett vem som hanterar hästen kan det uppstå situationer som vi inte kan kontrollera till 100%, hästen kan alltid bli rädd för något även om den sett just det 10 ggr förut.
detta gäller inte bara ridskolor, utan även privata hästar mår bra av att ägaren/ryttaren alltid gör på samma sätt. Hästar är vanedjur, och mår bäst av att ha inrutade/exakta dagar/rutiner.
Det är dock oftast på ridskolorna allt börjar, och kan vi lägga en grund för att 10 ryttare skaffar egen häst och kan hantera den med bra säkerhetstänk då har vi vunnit mycket.
Jag vill än en gång passa på att påpeka att Hästar är inga leksaker, oavsett det är en liten shettis på 90 cm i manken eller ett halvblod på 180 cm i manken. och alla hästar ska behandlas lika! Vill jag inte att unghingsten på 160 cm ska springa in från hagen så vill jag inte att den lilla söta ponnyn ska göra det heller. Är du konsekvent i din hästhantering så blir hästarna tryggare med dig som ledare, och riskerna minimeras. - men försvinner aldrig.
Tänk först, gör sen. Ingen av er är lika värdefull för hästen liggandes i en sjukhussäng på obestämd tid, som ni är i stallet med säkerhetstänket hela tiden i bakhuvudet.
"SÄKERHET är snarare ett förhållnings- och arbetssätt än en fråga om skyddshjälmar, tåhättor och säkerhetsstigbyglar. När de träder i funktion har olyckan redan skett."
fredag...
...trött, trött, trött... sovit piss inatt, upp och släppa ut de 7 små <3 imorse... papap fick hjälpa mig då kajza dragit igen... iaf, sen hem, försöka sova lite till, men vaknade stup i kvarten.
har just varit en sväng upp till lilla stallet, Dumle är på utlån idag till en tjej som aldrig ridit honom förut, men det går bra, Dumle är en snäll ponny... Så får han gå idag istället för att vila. jagrider helst inte just nu, eftersom jag fortfarande har ridsår... *mummel*
Nu sitter jag på ridklubben, väntar på att alla ska komma, sen blir det avslutning med instuktörsgruppen ikväll. terminen har gått FORT! :-O
har kollat på Basseman också, och nu är han inte så halt längre, iaf inte på stallgången i skritt... ska se om jag hinner lina honom en sväng innan vi börjar, annars får det bli ett projekt för morgondagen. :-D
Sommar, sommar, sommar...:-D
Torsdag igen!
Jahapp, idag är det torsdag igen.. och idag hade jag terminsavslutning med 2 av mina 3 grupper, den 3:e har en gång att rida igen, som blir till veckan... Sen ska jag ha igenridning på måndag med elever som missat någon gång under terminen, och så ska jag dra igång med att jobba ihop nåt braigt för stallvärdinnorna och hjälpinstruktörerna som funkar för alla parter... och tro mig, det är inte det lättaste. Så helt fri blir jag inte, men nästan. ;-P
Läste ett jättebra inlägg idag, om bett på ridskolahäst vs privathäst. Gå in och läs, tycker att det stämmer helt och fullt... Luleåryttare
Jag ska alldeles strax shilla ner och sova, håller dessutom på att skriva ett lååångt inlägg om säkerhet... fast det kommer nog upp om någon dag.
Imorron bitti åker jag och släpper ut hästarna på morron, sen vette fan vad som står på schemat... Basseman går bättre, men är ännu inte helt ohalt. :-(
Nehepp...
Blev ingen longering av Basseman idag, jenny som också har hand om honom på hans lektionsfria dagar hann före och gjorde det istället. Dock är ahn fortfarande lite halt, så hon klde benet på eftermiddagen, och jag gjorde det ikväll... Han är grymt varm på hela hoven, men nu har han fått en sula, så hoppas att det går över foooooort! Inga svullnader eller värmeförändring någon annanstans än just hoven.
Dock fick jag longera min egen ponny idag, och han va inte riktigt så pigg och på som jag hade velat. gjorde dock ett bra arbetspass, och efteråt gick vi en promenad och sen åt vi gräs utanför stallet. mer om det passet kan ni ju läsa i Dumles egen blogg! http://dumlesdagbok.blogg.se
jag vill jag vill jag vill...
om ett tag...
Sen ska jag till Dumle, som också han ska jobbas från marken idag.
Kaninerna...
På söndag är det tävling igen, och jag tar med mig Monnie, Kai, Ubbah, Joker, Malte och Misan. Ska bli kul att tävla hemma igen! :-D
Kyran är Bebis och hoppar på midnattsolscupen 2009.
Hoppsan så det går...
Blev ingen bränslanbana heller, då det spöregnade och var mygg och knott så in i h**vette på klubben, och det är alltid 3 ggr så mkt kryp på bränslan.
Idag red jag klubbens andra nyhäst, Genua. Ett fux-sto, som jag förut inte allt tyckt varit varken speciellt mycket fux eller speciellt mycket sto...
I början gick det inte bra... Jag som vant mig vid Bassemans följsamhet, mjukhet och vilja att göra rätt, red nu en dam med bestämda åsikter och rätt lat... Inte direkt trög eller så, men när man "kom åt" henne blev hon stressig och trippig och hade lite protester för sig. Ville gärna ha ett spö i näven, men det visade hon rätt tydligt att hon inte ville att jag skulle ha, så fick släppa det...
Vi jobbade rätt mkt böjda spår och sidvärts i skritt/trav, och rakriktning i galoppen. Hon visade sig ha väldigt lätt för galoppombyten, men eldade också upp sig rätt mycket av att göra dem. Var inte meningen att vi skulle rida några galoppombyten, så när jag blev tydligare i min ridning slutade hon och slappnade av lite mer. På slutet var hon riktigt riktigt fin, om man bortser från att hon var hur tung som helst i huvudet.
Överlag är hon en dam med trevliga gångarter, men som kräver rätt ridning för att göra rätt. Hon är ingen smitare, verkar tycka det är skitkul att jobba. Dock lite stressig mellan varven, men inte så att hon ger sig iväg. Inte riktigt min typ av häst, då jag gillar hästar som är lätt i handen, och jag lovar att jag hade minst 10 kg(eller mer) i vardera näve.
Dock behövs mer jobb på styrka, då jag tror att lite av den här stelheten och att hon är tung i huvudet kommer av att hon inte riktigt orkar bära upp sig själv.
Iallafall, terminens sista lektion var det. Nästa termin går jag förhoppningsvis över och rider dressyrspec varannan vecka och hoppgrupp varannan vecka. På min fina Balsas hoppas jag såklart!
Min fina! <3
Nu...
Uppdaterar senare hur det blev. ;-P
Markarbete...
För er som är "oinvigda", en normal kaninhoppningstävling börjar vanligtvis runt 9-10 på morgonen och slutar nästan alltid typ 12 timmar senare. ;-P Därav avsätter man hela dagen till just kaninhoppning.
iallafall, Dumles dressyrtävling i lördags gick något fortare... Vid 10 i 9 anlände vi till kalix och strax före 11 var vi på rull därifrån.
Dumle och Rebecca gjorde en bra ritt, men han ville inte riktigt hålla galoppen den här gången. Travprogrammet var dock Azum! ;-D
På lördag kväll passade jag på att ta ett ridpass på Basseman. Eftersom vi haft hopptävlingar på Onsdagen så var jag hoppinspirerad, så jag raggade upp en av mina stallkompisar som har en ponny, och vi byggde fram lite småhinder för markarbete.
Det gick jättebra, Basseman förvånar med sin taxeringsförmåga när det är relaterade avstånd på böjt spår, däremot behöver han läggas exakt rätt på enkelhinder på rakt spår där man har en längre galoppsträcka. Vi provade också att byta galopp över hinder, och även det behärskar han utan problem.
Lite pigg och på blev han också, men han var hela tiden reglerbar och lyssnade på mig. Ett mycket lyckat pass med andra ord! :-D
Hoppas kunna hitta nån som kan kika på oss genom en kamera, antingen på tisdag när vi rider eller någon annan dag... Det är jätteroligt att rida just nu, då jag verkar hittat "hem" på Bassens rygg, och jag hoppas att min braiga känsla även kan avspegla sig på foto!
Min fina Basseman!
Over and out!
Kaninhoppning!!!
det kändes också att det är längesen jag tävlade, både på kaninerna och i kroppen(jag kommer ha ont imorron).
Här kommer lite resultat:
Kai var först ut. han gillade inte riktigt konceptet att komma från sin torra bur i varma bilen och ut på en plaskvåt gräsmatta i regnet... Hoppade sisådär på framhoppningen, inte alls min vanliga fina kille med vilja och beslutsamhet. Väl inne på banan hoppade han hinder nr 1 och 2, och styrde sen mot hinder nr 9. Kom jag på för sent, eftersom jag inte gått banan, så det blev ett "ryck tillbaka i kopplet" så han inte skulle hoppa det... och sen ville inte Kai nå mer. Jag förstår honom.
Monnie var taggad till tusen, var dock lite kär i början. men när han väl kom igång hoppade han som bara den. det var dock inte en "Monnie-bana", dvs lite knepiga och tajta svängar, + ett ensamt plank i en liten uppförsbacke... där blev det först 2 korrigeringar, och sen backade han av, och fortsatte backa de följande 2 hindrena. Så avslutade han med en liten pet-rivning på sista hindret och en tredje korr, så 5 fel totalt. Gör inget, han kändes som han ska, bara lite ofokuserad.
Misan har ju varit tyst här hemma, sedan sist hon tävlade. Idag var hon tyst fram tills vi kom in på banan, då hon tjöt och grymtade som vanligt, det är så PINSAMT! men hon bara låter, inga utfall eller brunst eller så. 3 fel tror jag bestämt hon gick på, lite virrig eftersom det var krok, men sprang på och sökte hinder själv. Väl tillbaka i buren igen blev hon tyst. ;-P
Malte var dagens överraskning. Han har tävlat c:a 10 ggr nu, och mest krupit/försökt smita undan hoppningen. Idag Hoppade han faktiskt, med luft emellan. ganska fina språng också, och han hade faktiskt koll på hur hindrena såg ut. 4 fel, men stooora framsteg!
Joker var pigg och glad, och han är ju så lätt att föra. var med och stötta där det behövs, annars bara häng på! han söker ju hinder själv och vet precis hur han ska hoppa. 0+1, tyvärr ett pet på ett långt hinder i finalen, men 2 jättefina, roliga lopp!
Jag är lite trött efter all resa, och den långa dagen, men taggad på kaninhoppning igen! :-D Om vi nu bara kunde få sommar, så vi slapp detta j***a regnande...:-(
Min fina Monnie på midnattsolscupen 2009. <3
...
Klev upp rätt tidigt imorse och for till stallet. hjälpte chefen att lasta in och fara med hennes häst till kliniken. Vi ahde avsatt c.a en timma till lastningen pga att hon va skitstrulig sist... Fatta förvånande när det tog max 5 min att få in det stora åbäket i trailern! Sen körde vi Boden runt med henne i transporten för träningens skull...
Väl hos veterinären sen gick det bra, hon såg nästan ut som hon skulle i munnen. ;-P
Nu i kväll har jag varit i stallet och fixat upp Dumle-gubben inför imorron... Hans resesällskap Harry följer inte med, så det blir bara han som far. Gör nog inget, han kan behöva träna på att åka själv i transporten, och han är relativt lätthanterad och inte så beroende av hästsällskap 24/7.
Så hålelr vi tummarna att han uppför sig, är sådär fin och mjuk som han kan vara, och att det hela fortlöper smärtfritt. ;-P
Dumle och hans ryttare Rebecca på tävlingen sist. <3
Inspiration?
Någon därute som kan ge mig lite inspiration, vad vill ni läsa om? Fler snyftare om mina fina, underbara arbetskamrater som nu är änglahästar? Fler hästpresentationer??? Kommentera gärna vad ni skulle vilja läsa om mig och mitt liv i stallet.
Lite planer för morgondagen: Jag har några hästar att rida, som jag skrev tidigare ska vi till kliniken igen, Dumle ska fixas upp inför lördag... Hoppas jag kan rida med mitt skavsår bara, det känns iaf mkt mkt bättre nu. ;-P
Harry, Dumles sällskap och kompis på tävlingen i helgen. ;-P
over and out...
En helt vanlig Torsdag...
Nu ikväll har jag först varit och gjort stallet, mockat och sånt ni vet. Sen tog jag med mig Dumle och gick till ridklubben. Jag hade lektioner ikväll, och han fick hjälpa till. Han skötte sig bra, knatade på precis som han ska göra.
jag är fortfarande trött, trots min lilla PN imorse, så nu ska jag gå och mata mina kaniner, sen ska jag se tv och så blir det sängen. Imorron blir det veterinärbesök med chefens häst, en förvuxen shetlandsponny på c:a 180 cm. ;-P
Dumle med lilla Lovisa på ryggen!
Oh no!
Skämt åsido, Ridsår av ridbyxor är INTE att leka med! Kika in på min systers blogg: Böldpest
Det började med ridsår, och hon hade inte tvättat ridbyxorna... det är nu c:a 10 månader sen! Så kom ihåg alla, tvätta era ridbyxor!!!
Men nu är det inte länge kvar tills jag sliter mig från datorn och hoppar i säng, ska juh ffs upp tidigt imorron och släppa ut mina <3 hästar.
En kanin som jag fött upp, Sävast Tsi-Tsungga! <3
Hästpresentation #4
Cappie är mamma Zephyritas andra föl, och han är född på en måndag, i Juni månad. Zeph gick över tiden, precis som med storebror "Zpecialen", och vi satt nattvaka i minst 2 veckor för att inte missa när han kom till världen.
Vid 20.15 den där måndagen gick vattnet, klockan 20.45 var nästan hela lilla Cappie ute. Han var så liten och hjälplös, och Mamma upp i dagen.
Cappie 1 dag gammal.
Efter att lilla fölet var fött lämnade vi stallet lite, för att återgå till "vardagen". När vi sedan skaffade Dumle blev det av en tillfällighet en stallplats ledig i lilla stallet. Eftersom våran andra ponny Gromit redan bor där bestämde vi oss för att även Dumle skulle få stå där.
Cappie var då dryga året, och en glad men lite ouppfostrad hingst. Stökig och bökig och lite småbitig. En riktig liten slyngel! Vissa dagar var det en kamp att få honom in och ut från hagen, för inte fattade han att akta människor inte!
Tiden gick iaf, och han växte och blev större... och ouppfostrad var han, hur mkt man än korrigerade så kom alltid slyngelfasonerna tillbaka. han är inkörd som 2-åring, men har varit med om en olycka med vagnen och fått halva rumpan uppskuren av en trasig skakel. Därför kan han ibland vara lite bakskygg.
Några dagar gammal...
I värsta slyngel-åldern.
Storebror "Zpecialen" i sin "slyngelålder". ;-P
Min syster Malin fick hjälpa till att sitta- och rida in Zpecialen när han var 3 år, och i början av sommaren 2012 var det dags för även cappie att få "börja skolan". Tyvärr gick det inte så bra den enda gång de försökte hänga på honom, och sen bröt hans matte armen och Malin blev sjuk, så hela projektet lades på is över sommaren. När hösten kom och armen var läkt var Malin fortfarande sjuk. Jag fick då frågan om jag ville hjälpa till, och det är ju klart. cappie tycker jag om, även om han kan vara en liten jäkel ibland. Och lite rädd och pirrig var jag, det måste erkännas.
Efter c.a 3 försök stod han faktiskt stilla när jag hänge på honom. På våren hade han ju kutat iväg med malin när hon skulle hänga, och det kom han väl ihåg, men med mutor och lock och pock gick det till sist. Vi fortsatte givetvis att hänga på honom tills det kändes ok, sen var det bara upp och sitta i sadeln. Då var jag rejält skakig i benen kan jag säga, och det tog ett tag för Cappie att vänja sig vid att han hade nåt på höger sida om sadeln. När det funkade att jag satt på honom tog vi några steg i taget, och därefter gick det fort, om man jämför med tidigare. Efter att han kunde ta 2 steg med mig på ryggen åkte det på ett par tyglar, och jag fick börja styra och stanna själv. Snart red jag i skritt och trav i ridhuset utan lina, och så blev det galopp. cappie har en härlig galopp, och han är en pigg och positiv kille.
Efter jul 2012 tog vi oss ut i skogen ihop med antingen hagkompisen Burre eller Mamma Zeph, och det var inga som helst problem. han är inte märkvärdigt tittig, han sticker inte, och han går framåt för ryttarens hjälper.
För snart en månad sen Visades Cazphian på 3-årstestet, där han fick 48 poäng och hoppdiplom. Zpecialen fick även han hoppdiplom på sitt 3-årstest, men Cappie är mycket finare både i temperament och till utseendet.
Just nu går Cazphian på bete och vilar sig efter en "termin i första klass", men jag hoppas att jag får fortsätta att vara delaktig i hans utbildning, för det är så roligt med projekt och speciellt där utvecklingen går stadigt framåt och man hela tiden siktar mot nya mål!
Quite Zepecial "Zpecialen" som 3-åring och en vecka gammal.
Cazphian Zäta "Cappie" någon dag gammal samt 1 år.
Sliiiiten!
Fina fina stallkompisen Anna passade på att mocka och göra mat till Dumlegubben imorse. - STORT TACK!
Även Julia får en stor eloge för att hon ställer upp och motionerar ponnyskrutten eftersom mattarna är heeelt slut såhär på kvällssidan.
Jag är ingen "riktig" tävlingsmänniska, dvs tävla är inte det viktigaste... men nog blir man lite sugen när man ser alla fina ekipage som deltar. kanske kanske blir jag och Basseman ett av de fina ekipagen en vacker dag? ;-P
Nu ska mina kaniner få mat iaf, sen ska jag soooofta ner mig och förhoppningsvis somna ovaggad ikväll. Efter en produktiv och givande dag.
Bjuder på en bild på mig och Cipo, våran absolut sista tävling. Crappig sits och följsamhet - Javisst, men han hade stannat 2 ggr och knosat min näsa innan den här bilden är tagen, så jag var inte helt säker på om han skulle hoppa eller ej. <3
Hästpresentation #3
Idag får ni veta mer om mitt andra utbildnngsprojekt. Ridklubbens B-ponny Pluto!
Om det är någon som läser den här bloggen som inte känenr mig, så ska jag bara dra lite kort att jag jobbar ideellt på Bodens Ridklubb. jag är MYCKET ideell, tycker om att känna mig behövd helt enkelt. och på BRK finns det alltid plats för mig och något jag kan göra.
Att jag är så engagerad gör ju också mig involverad i mycket som händer där.
Iallafall, sommaren 2010. Vi hade en vikarierande verksamhetschef, och ponnybrist... eller brist och brist, vi behövde gärna en ponny till. Hon som var vik VC då kände nån som hade en B.ponny. Som visserligen inte ahde gjort nåt på länge, och för den delen inte spec mkt öht i sitt liv, men vi for dit och kikade. det första man såg var magen. Han var gigantiskt FET! Men han var också otroligt söt, om än lite försiktig i sin kontakt med människor.
Hur som helst så skulle vi få ha honom på prov i 3 månader innan vi bestämde oss, så vi lastade in honom och for hem igen.
Resan gick bra, men det var en ängslig liten kille som klev nerför lämmen. Väl hemma i stallet fick han bekanta sig med en box en stund, sen gjorde jag iordning honom för provridning.
Nu var han ju ovan vid och livrädd för ridhuset, han var så fet så det fanns inte en sadel på bygget som skulle passa honom, och han var allmänt tjafsig att borsta på. gick runt och knuffades.
iallafall tog vi oss ut, och efter mycket om och men togjag mig upp och red runt en stund. typ 2 m innanför spåret eftersom han var skiträdd för väggarna, och en gång bajsade han, och kastade sig för sitt eget bajs när det tog i honom. *ler* men han var söööt, och när spänningarna så småningom släppte lyssnade han bra på stopp och gå... dvs typ det enda han kunde. svänga var problem, för han ville bara vända huvudet och fortsätta gå framåt, och så fort man la på skänkeln tog han det som trav...*ler*
Jag hade fått en riktig utmaning!
de första två veckorna av Plutos sommar hos oss gick åt till 2 saker. Lära honom det grundläggande i hanteringen, dvs inte gå på folk, stå stilla etc. + att motionera bort lite fett så det gick att få på honom en sadel så att man kunde börja skolrida på riktigt!
Till en början blev det mycket markhantering och longering, sånt kunde han faktiskt.
Så hittade vi en sadel som faktiskt passade... i bomvidden och över den feta ryggen iaf. Den var 17 tum i sitsen och lite lång på en B-ponny, men det bästa som fanns att uppbringa för tillfället. Så började vi med skolridningen, och nu när jag hade en sadel att rida i kunde jag börja jobba med honom på riktigt. Det var då han kom fram, den ambitiösa lilla ponnyn som var gömt någonstans där hela tiden. han var, och är fortfarande, en mycket lyhörd ponny som så gärna vill göra rätt. Ibland vill han göra så mycket rätt att det bara blir fel till och med.
Jag och Pluto närmast kameran.
den där sommaren tillsammans gav mycket, även om det var, och fortfarande är, en lång bit kvar att gå. När de 3 månaderna hade gått köpte ridklubben honom. och han fick börja gå lektion. då märktes det tydligast hur osäker han är och hur mycket han vill göra rätt... ALLT från ryggen tolkade han som FRAMÅT eller TRAVA, han ville ogärna gå ifrån de andra hästarna etc.
Jag hade en paus från Pluto under hans första år på ridskolan, såtillvida att jag red honom ibland, men oftast gick han lektion. En rätt dålig plan, med tanke på att han blev oriden, la sig till med dumheter etc.
Iallafall så tog jag upp projektet Pluto igen i höstas med förnyad kraft, och han är stadigare nu än han var 2010, men han behöver fortfarande ridas och påminnas om vad som förväntas av honom. han är dessutom en pigg ponny, så ibland finns ett behov för honom att få rasta av sig, släppa loss lite. I skogen är han en pärla, lite osäker som täthäst, men i ledet sköter han sig bra.
I höstas gick vi även ett steg längre. Vi började med hoppningen, på allvar. under sommaren 2010 hade vi jobbat lite över travbommar, hoppat nåt kryss etc, men han var om man säger fortfarande totalt outbildad i hoppningen.
Hoppträning för Jane våren 2012
Nu under våren har vi tränat litegrann, för olika tränare, och det går bättre och bättre. första träningen gällde det att lägga honom rakt mot hinder och sen övertala honom om att hoppa. På senaste träningen red vi en LC-bana med kombination, där den största svårigheten var kombinationen, han vill gärna ta fler galoppsprång mellan hindrena än det ska vara!
men framstegen är stora, som alltid när man jobbar med en ambitiös häst så vill han verkligen vara sin ryttare till lags. Ibland får man dock vara hård och inte släppa på kraven, för jag VET att han kan, han måste bara inse det själv.
jag kommer att fortsätta att jobba med Pluto så länge det behövs. Jag har inga ambitioner varken för honom eller oss som ekipage att åka runt och tävla och sånt. Han är en jättefin kille som passar bra både till hoppning och dressyr, så länge han har rätt pilot på ryggen...
Tisdag!
bellman var på kliniken idag igen. vad vi först trodde var att han fått nåt kufiskt i ögat, och han har fått medicin men inte blivit bättre. idag har han iaf fått en grundlig genomgång coh det visade sig att det inte finns nåt skräp alls i gat... däremot verkar han ha fått världens smäll mot skallen.
resultatet blev fortsatt boxvila och nya mediciner. Hoppas nu att han kryar på sig snabbt!
jag och fina bellman för flera herrans år sen...;-P
Så ikväll har jag ridit lektion... red Basseman såklart, och han kändes fortfarande lite trött efter helgen, trots att han vilade igår.
iallafall hade vi riktigt livat på lektionen då Pessoa skenade 2 ggr... första gången kom han bakifrån, varav Bassen bara vände på sig och kikade. Andra gången kom han framifrån och brakade förbi, och B bara stod lugnt och tittade "jasså, här kommer du igen..." Skönt att han inte hetsar upp sig iaf...
Vi red ett lätt pass idag, med böjda spår, pyttelite skänkelvikning och galopparbete i båda varven som avslut. Ett lagomt pass för en trött Basseman!
Hästarna sover ute inatt pga att vi har tävlingar på klubben imorron, och basse fick för första gången komma ut i en stor hage med gräs. Vilket han inte verkade ha varit i kontakt med så mkt förr, han stod bara och glodde och fattade ingenting. Inte förrän Rabalder började springa kom han igång och röra på sig, men sen tjoade de runt, han och Rabalder.
Så kom han på den bright'a idén att han skulle smaka på staketet också... Bra ändå, för han fick ju världens stöt så nu vet han att han inte ska mucka med tråden! ;-P
Bassen och jag i galopp...;-P
Nu ikväll har vi även varit och tagit in våra hästar, och det gick bra, förutom att Cappie trashat hagledet, men det gick bra iaf...
Over and out.
Hästpresentation #2
Efter att min älskade Cipó fått vandra vidare till trapalanda la jag lektionsridningen på is ett tag. Jag orkade inte rida, och jag höll mig ifrån ridklubben rätt mycket under hösten. men, jag tillhör ju den typen av människor som dels är alldeles för lojala, och dels inte kan hålla mig borta nog länge för att hitta nya vanor, så under början av vintern/runt julen hittade jag tillbaka igen. Inte med samma glädje som innan visserligen, men med samma tänk som förut. - Jag behövs!
iallafall fick jag en påringning av en av de anställda instruktörerna i början av Februari. En ny storhäst var inköpt, kunde jag se till den såhär i början?
Alltid kul med nya hästar, och jag har vanan inne och vet hur man bäst bör göra/vad man bäst bör kika på hos en ny ridskolehäst, så varför inte?
Balsas "Basse" anlände från danmark på en torsdagnatt i februari. På fredagen fick jag för första gången stifta bekantskap med honom. Det var ju full vinter ute(svinkallt dessutom) och han var sommarskodd... Så jag och hovis fick se till att han fick nya dojjor på fötterna.
Precis som alla andra hästar som kommer till klubben och som rest land och rike runt ställdes Basseman i karantän i ett av Gäststallen. Där stod han, helt själv och var lite ängslig... dessutom vet man ju aldrig vart han mellanlandat på vägen och så, och det första vi gjorde efter att skorna åkt på var att påbörja en behandling mot ringorm... Utifall att. jag tog helt sonika en sprayflaska och fyllde medlet i, sen sprutade jag in hela hästen i det... och han brydde sig ingenting! helt cool var han, efter en lång resa genom hela sverige och helt ensam i ett gäststall. En mycket fin kille!
Behandlingen tog några dagar, och under dessa dagar hann vi stifta bekantskap med varann... han var inte så komplicerad i hanteringen, älskade att bli borstad, och gärna med hårda, riviga borstar...
det som också är när hästar har åkt så pass långt är att de gärna faller ur, och samma sak var det med Basse. han såg inte mycket ut för världen, tunn och benig. helt vanligt brun också, men ändå finns det något där som iallafall talar till mitt hjärta. Om det är för att han är som han är, eller för att han var utsedd att bli mitt nya projekt vette fasen, men jag tycker om honom precis som han är, även om jag hela tiden upptäcker nya sidor hos honom.
Basseman någon dag efter att han anlänt hit till oss.
Så småningom, när han var färdigbehandlad och alt sånt var det dags att provsitta. det kan antingen gå på 2 sätt när det är en helt ny häst. antingen kan det gå hur bra som helst. - man bara sitter upp och rider. men det kan också vara så att hästen inte alls planerat att ha dig på sin rygg och man åker av fortare än man tagit sig upp. (tro mig, jag har stött på båda delarna.)
Iallafall så var det inga konstigheter att göra honom i ordning, men nog kan jag erkänna att jag ahde fjärilar i magen. Tog honom på lina en stund så han inte skulle vara för pigg... och pigg var han sannerligen inte. När jag sen satt på hans rygg för första gången kändes det hemma. ovant, eftersom det var ett tag sen jag ridit en stor häst som inte var bebis... men det kändes ändå bra. Jättebra till och med. Den där första gången red vi i skritt, trav och galopp. Inga konstigheter, bara runt runt i ridhuset. Och det kändes fortfarande JÄTTEBRA!
Nu har det gått några månader, Basseman står i en egen box i stora stallet, han går i hage med de andra hästarna, han går några lektioner varje vecka. Och han sköter sig någorlunda bra, han behöver utbildning och uppfostran, men det kommer eftersom och vi jobbar nästan varje gång jag är där. I boxen eller i sadeln, båda sakerna är lika viktiga.
vad vi upptäckt med basseman är att han är fin i psyket, hetsar inte upp sig i onödan och skyggar och håller på, men han är heller inte helt lätt... en mycket dominant herre i hagen, och försöker även vara det mot människor. testar lite gränser och går ibland lite för långt! men överlag är han trevlig, och som sagt - Allt behöver jobbas med, och man ser framstegen när man blickar tillbaka. och huvudsaken är ju att det går framåt!
jag hoppas och tror att Balsas och jag kan ha en framtid ihop, även om han faktiskt är ridskolans häst i första hand, och inköpt för att gå lektioner precis som alla andra hästar. I dagsläget rider jag honom på min lektion varje tisdag samt att han rids av mig och en annan tjej 4 dagar i veckan. Vi trivs med honom båda två, och jag hoppas och tror att han trivs med mig. Så får vi se hur allting artar sig så småningom.
Jag och Basseman när han inte varit här så länge. Utvecklingen går framåt, och jag hoppas snart kunna presentera nya bilder på oss, så ni får se hur det är NU! ;-P
Balsas kommer aldrig att bli någon ny Cipó för mig, men i mitt hjärta är det aldrig så trångt att det inte finns plats för en ny, busig kille med glimten i ögat...
Designen...
Tänkte lite snabbt berätta om vad som visas däruppe. Längst till höger är en bild på världens härligaste D-ponny, som tyvärr inte ville vara Ridskolahäst på Bodens Ridklubb, men som jag ändå fick 2 härliga underbara år med. Han går nu som tävlingsponny i södra sverige och tävlar högre klasser med framgång! Baloo-B heter han.
Den hoppande kaninen bredvid är mitt alldeles egna lilla Monster. 4 kg tung, kvick som en vessla och med huggtänder som kan knäcka ben. Typ. Han kan vara arg som ett bi, eller gullig som kaniner ska vara...sss... Stjärnans S Ch Voodoo heter han, kallad Monnie till vardags. 3 championtitlar och 1 cert kvar till en fjärde och sista.
Så har vi Pluto. Ett av ridskolans små stjärnskott som jag får äran att rida och utbilda, och som jag haft och kommer ha mycket kul med. En egen presentation om honom kommer.
Sen är det Kai. Monnies son med samma sprudlande energi och kraftfullhet... fast Kai är godheten själv förstås. Chance Chanel är hela tävlingsnamnet.
Så är det en bild på Pluto igen, en härlig sommarbild från våran allra första badutflykt ihop. strax efter att den bilden är tagen dök han bokstavligt talat ner under vattnet. Ponnyskrutt! <3
Till sist, den hoppande ponnyn: En av mina favoritponnyer på Ridskolan. En C-ponnydam som heter Chira. En jäkel på att hoppa... När hon vill alltså. fux och sto brukar betyda mycket temperament... och det har Chira. Vill hon inte så vill hon inte.
Chira och jag har varit polare sen hon flyttade in på ridskolan som 5-åring, vilket börjar närma sig 11 år nu. Förra sommaren drabbades hon dock av fång, men är nu friskförklarad, och såklart har jag fått den stora äran att börja rida henne igen. KUL! Bilden är dock tagen förra vintern/våren före hon blev sjuk, och det är jag som rider.
Klart!
Anmäld till tävlingen i Österjörn på söndag.
Kai, Monnie, Joker, Misan och Malte får hänga på dit!
Finaste Kai för ett år sedan, Lätt klass! :-D
Såklart, det är kaninhoppningstävling jag syftar på. ;-P
Att behöva ta farväl... Och att våga!
Finaste Cipó, 5 år gammal.
Cipó hade, och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Visserligen grät jag av rädsla första gången jag skulle rida honom, men de tårarna torkade fort.
Han kom till ridklubben 5 år gammal, på sommaren 2006. Min kompis Linnea hade hand om och red honom den där första sommaren, och det var många grunder som skulle läggas... Han var ju riden, men bara grundriden. dressyr hade han ju fallenhet för, men hoppningen var det värre med. de första 3-5 månaderna sprang han rakt igenom hindrena, han fattade inte att han skulle över dem. men han var en mycket ambitiös häst, och han lärde sig saker fort, även om man ibland måste upprepa moment.
Iallafall tog det ovanligt länge för honom att börja gå lektion.
Han hade stått på BRK c:a 1½ år innan jag red honom den där första gången. Hoppträning med specialgruppen, och jag var RÄDD! Hade sett för många rida honom före mig, folk som var duktiga, men som inte bemästrat honom till fullo. Det gick dock bra det där första passet, och ett pass blev flera. och helt plötsligt VILLE jag rida honom, jag LÄNGTADE efter att få sitta på hans rygg. Precis som det ska vara...
För att göra en lång historia kort, så började jag rida honom regelbundet, både i hoppning och dressyr. Det gick bra, när han väl lärde sig vad hoppningen gick ut på gick han som en klocka, om än liiite väl fort ibland. Vi kom ut på lite tävlingar och så i båda diciplinerna. Och jag kom att älska det stora schabraket mer än jag någonsin kunde ana.
Hoppträning för Jane
hemmatävling i dressyr.
2010 var det året då allt bara föll. sakta men säkert. under våran hade han varit halt minst 2 ggr, samma ställe, hovleden höger fram.
Och så kom skräckdagen då han fick Kolik. Som tur var, under dagtid, jag var där, jag såg att något var fel. och eftersom ATG-kliniken ligger bara 30 minuters promenad bort ringde vi först, och sen drog jag på honom träns och täcke och vi hastade iväg. Tror aldrig att den 30 minuters promenaden(som den dagen garanterat var reducerad till max 20 min) känts så lång.
Väl framme på kliniken såg han normal ut från ena sidan, men andra sidan var uppblåst som en ballong. Han fick smärtstillnade och dropp och vi var kvar där tills de stängde innan vi knatade hemåt igen.
Väl hemma igen vaktade vi honom noga, men ingenting mer skedde, tack och lov. Koliken var över.
Precis före betet den sommaren fick han en sista behandling i höger hovled, och fick sen gå ut på bete. han lajjade i hagen med sina kompisar hela den sommaren, och när höstterminen kom var han så fräsch! Pigg, livsglad och ambitiös.
Vi kom igång med lektionerna, dressyrträning varannan vecka, lättare hoppträning varannan. han var glad, jag var glad, och allt var jättetoppen.
Så efter några månader kom ännu ett bakslag. halt igen. Höger fram. Röntgenbilderna visade pålagringar runt hovben/strålben.
efter 3 behandlingar och en massa böner till Gud kom han sig ändå igen. ohalt och pigg fick han börja ridas igen lagom till jullovet. Efter jul började han gå lektion igen, men ännu mera försiktigt än förut. Måtte han hålla nu!
Tyvärr gjorde han inte det.
I april 2011 satt jag på min älskade bästa hästkompis för sista gången. I maj slutade jag helt att rida lektion. det fanns ju andra hästar på klubben, och många av dem är fina och roliga. men jag hade ingen lust. Ingen motivation. han behandlades 2 gånger. i Början av Maj 2011 och i början Juni. Ingen stor, men ändå en märkbar förbättring efter andra behandlingen. Så ut på bete och återbesök i augusti.
jag besökte min vän i hagen den sommaren, kikade på honom ur alla möjliga vinklar... ser det bättre ut? Stöder han inte lite bättre nu? Sitter skorna kvar eller har han hett av sig dem?
Redan innan återbesöket i Augusti visste jag vad domen skulle bli. Han haltade märkbarn när han bara skrittade i hagen. Tiden var ute. Han kunde inte bli frisk. Och vad värre var: Eftersom han haltade i hagen måste det innebära att varje steg han tog var förenat med smärta.
Eftersom att Cipó var "min" kille så fanns det dock inga tvivel, inte ett uns av tvekan. självklart skulle jag få följa honom till slutet.
Den 24 Augusti 2011 badade jag upp honom, pälsglansade svansen, och gjorde honom sådär extra fin som han skulle ha varit om vi skulle ut och träna eller tävla. På morgonen den 25:e tog jag en sax och klippte av honom svansen. hela svansen, inte bara en liten tofs. En tjock, vacker fläta med Cipósvans blev det.
Så lastade vi honom på transporten och åkte iväg, chefen och jag.
Vi hade fått lite lugnande till honom eftersom han hade en hel del nerver, och det gav vi honom innan vi lastade ur när vi kom fram till slutdestinationen. sen fick vi ställa in honom i en box, han fick lite godis och jag ryktade av honom en sista gång.
Så tog vi ut honom till en utvald plats, gav honom mera godis ur en hink... och så PANG!
Mitt hjärta stannade i säkert en sekund när det small från bultpistolen, och Cipo föll. jag höll fortfarande kvar i grimskaftet flera minuter. Jag var så beredd, chefen var så beredd... Cipó hade inte varit beredd, men för honom spelade det ingen roll längre. Jag var dessutom väl förberedd på den där dagen. Självklart trillade tårarna, kanske mest för att det var så definitivt. Aldrig mera se hans vackra huvud, aldrig mer pussa den mjuka, degiga mulen. Aldrig mera bara vara nära Cipó.
Den dagen och dagen efter trillade tårarna i omgångar. Just för att det sjönk in mer och mer. Min älskade, älskade häst fanns inte hos mig mera.
Nu i efterhand gråter jag inte längre. jag blir ibland rörd i hjärtat av att tänka på honom, men det händer sällan att jag gråter för att jag är ledsen över att Cipó inte finns här. Han kunde inte få finnas här mera. Ingenting är jag mer säker på än det.
När jag tänker på Cipó tänker jag på varma dagar i stallet med en ryktborste. Jag tänker på känslan att flyga över hinder på en stor och muskulös häst som inte tycker att det finns nåt roligare just då. jag tänker på min Cipó som han var när vi träffades och när vi var som bäst. Pigg, ambitiös och livsglad.
Och jag är så glad att jag fick lära känna honom, och att jag vågade vara med honom ända till det definitiva slutet.
Fly i Ro
jag vill stanna och minnas
Låta det leva ett tag
För jag vill tro
Att det ändå ska finnas
Något som lever bortom idag
(txt: Nordman)
Veterinärbesök!
I övrigt har vi en annan liten herre på ridklubben som det inte står så bra till med. Bellman har nåt fel i sitt öga, var till vet i onsdags och fick medicin... som inte har hjälpt, så imorron är han åter kallad till kliniken för utredning. Håller tummarna att det går toppen toppen toppen...
Världens finaste Lina! <3
Hästpresentation #1
Ni kan tro att när det blir ett sånt dramatiskt och abrupt slut på 2 älskade vänners liv undrar man hur världen kan fortsätta existera. Efter att Skäcken tagit sina sista andetag i ridhuset på klubben kändes det som om exakt allt var över. Hur skulle vi kunna åka hem och fortsätta leva, med vetskapen om att de 2 inte fanns kvar i livet? Hur skulle vi kunna ha lektioner igen på måndagkväll, utan cissus och skäcken. och hur förklarar man för barn att det som inte får hända ändå händer, och varför? det var så tungt att bära då, men samtidigt kände man sig lätt om hjärtat eftersom man varit med om mycket smärta och lidande för 2 fina arbetskamrater och individer, och nu var det äntligen över.
Iallafall, vi behövde nya ponnyer till ridskolan, och styrelsen ville gärna ha förslag. Vi googlade runt lite, och såg Dumles vackra lilla ponnykropp fylla rutan. Att han var ung, endast 2 år gammal, var förstås ett minus. Ridskolan var i behov av ponnyer som kunde användas. jag och mna systrar kunde dock inte sluta tänka och drömma om Dumle, och i början på november tog vi tåget ner till södra sverige i syfte att spana in honom. Eler, Malins plan var att tävla på KrokSM i kaninhoppning, men jag och kajza mellanlandade i stockholm och därefter åkte vi till Köping, och Måsta ponnyridskola.
Efter att vi sett honom, känt på honom, hälsat på honom och pratat med Malin, hon som ägde honom var vi säkra. Han skulle få flytta upp till Boden.
I slutet av November kastrerades Dumle, och den 16 december anlände han med lastbilen till Bodens Ridklubb. Inte speciellt berörd av resan, men väldigt nyfiken på all snö vi hade.
Där började Dumles äventyr, och de är inte slut på många, långa år än. Vill ni veta mer om Dumle?
Han har sin egen blogg där ni kan läsa mer om honom och vad som händer i hans liv. --> Dumles Dagbok
jag och min <3:e Ponny!
veckan...
vad kul att alltid ha nåt roligt i kalendern! ;-)
Kyran hoppar i skellefteå i fjol.
Tävling med världens fräckaste Skäck-sto för en himlans massa år sen. ;-P
Presentation
Jag är stolt ägare till 9 små långörade vänner, samt fodervärd åt en underbar. Kaninhoppning började jag med 1998, men tävlade för första gången år 2000. Därefter har det rullat på, och jag är medlem i Norrbottens Kaninhoppare, en klubb ansluten till Sveriges kaninhoppares Riksförbund.
Jag är också delägare i världens sötaste, vackraste, gulligaste och behagligaste ponnykorsning. Dumle heter han, född 2007. Jag och mina 2 systrar har tillsammans köpt honom, och utbildat honom i ridningen och framför vagn. Än är det arbetet inte klart på långa vägar, men han artar sig mycket bra, lill-skrutten och är redan populär och älskad av många.
Det här är min nya blogg!
I skrivande stund är jag mäkta stolt, jag har lyckats utforma min blogg alldeles själv... Nog för att det säkerligen blir ändring snart igen, för riktigt perfekt är den inte ännu, men den ser ut på nätet som den gjorde i mitt huvud när jag började. ;-P
Enjoy! ;-P
