.

Håhå jaja. Tisdagens dressyrträning blev ju som den blev... Hästan var jättefin, både ambitiös och samarbetsvillig. Förutom att hon var spänd och lite stressig. Vi fick jobba jättemycket "tillbaka" hela tiden, så fort jag gav en enda liten bit så rann hon bara iväg för mig.

Jobbade mycket sidvärts, och hon flyttar ju så bra! Här var största utmaningen att hålla kvar på rätt spår, då hon gärna ville förekomma mig, och flytta så som hon trodde att det skulle vara.
också en del voltarbete, och hon satt fast ovanligt mycket i högersidan, var inte alls villig att ge mig den.

 

Vi fick jobba c:a 45 minuter på övertid, för när hon väl började ge efter och mjukna "dog" mina arm-och axelmuskler och jag föll ihop - och hon "rann iväg" och det var bara att hämta upp henne och börja om.
Jag är ju numera jättestark i mage och rygg, men armar och axlar hänger inte riktigt med. Höger axel är dessutom lite småtrasig sedan tidigare, och tyvärr är ju den sidan Apans värsta...

Vi red i sammanlagt nästan 1,5 timma, och i slutet hade mina muskler gått förbi stadiet "mjölksyra" och domnat bort. hade ingen känsel typ, förutom att det gjorde f******at ont, + att jag hade lite svårt att använda händer och armar. Länge sen jag har jobbat så mycket så jag gråtit, men nu hände det igen.

 

Kan inte säga att det är Apans "fel" på något sätt, utan det är ju jag som måste jobba med mig själv. Och dessutom jobba på att vara konsekvent!